Förmiddag på Lyms

Så var vi då äntligen tillbaks på vårt älskade Lyms Rice Bowl. Förra året hängde vi hela dagar i salan hos tanterna på Lyms - med Henry sovandes i en baby cradle i taket var det inga problem. I år är läget annorlunda. Men på ett bra sätt! Både Flora och Henry var dundernöjda i sanden och njöt i havet. I salan var vi knappt alls. De stora träden gör att det är skugga på stranden hela förmiddagen och det är ju idealiskt. Förmiddagen avslutades med en god lunch, sen var det dax att bege sig hemåt igen. Lunchvilan funkar bäst att ta i svalkan från luftkonditioneringen. 

Dit- / hit- och lite hemresa

Halvtre lokal tid igår söndag rullade så taxin in på Slow Down-området. Mottagandet var överraskande och glädjande då många gamla vänner och bekanta kom och mötte oss. Vi kunde snart konstatera att det var som att komma hem igen. Kända ansikten överallt, både gäster och personal, som var glada att se oss igen. Så härligt! 

Det var ett rätt slitet gäng som var nöjda och glada att resan var över. Värst var det tyvärr för lilla Flora, som blev magsjuk på flyget. Hon var ändå vid fantastiskt gott humör och mod hela tiden och hade fullt av energi mellan kräkningarna. 

Henry somnade några timmar på planet. Han sov en stund nere vid våra fötter och sen lite i våra knän. Men det var långt ifrån en ordinär natt..

Inte den som följde heller, när både Henry och Flora fick för sig att natten var över redan kring midnatt. Henry var klarvaken och skulle kolla på film och läsa böcker och ville absolut ta på sig sina strumpor (trots att ac:n var inställd på 27 grader). Flora vaknade, reste sig ur sängen och ville gå och bada. Maria och Tobbe var inte lika sugna. 

Idag måndag var mamma och jag vakna tidigt. Vi är väl likadana där, har svårt att sova när man ser fram emot att komma igång med dagen. Pojkarna instämde dock inte i vår entusiasm, utan sov till 09,00. 

På förmiddagen åkte mamma och jag till Dreamy Spa på Long beach och piffade oss. Vaxade ben och färgade ögonfransar. Allt för att slippa bry oss ett tag framöver. Resten av dagen har fortsatt i slappandets tecken. Egentligen det enda som passar en dag efter en lång resa. 

Ikväll har vi haft en riktig guldkväll. Middag med de bästa, delikat thailändsk mat som intagits på stranden med tårna nedborrade i sanden. Friska och glada barn som har lekt med hoppleksakerna och fått glass och tittat på geckoödlor och busat med "Morfars Henry", som Flora säger. Vågskvalp i bakgrunden och ljumma behagliga vindar. 

Vad väntar imorgon? Ingen aning faktiskt, och det känns fantastiskt. Garanterat bad, det är det enda som är helt säkert. 

Ha det så bra, alla ni därhemma som känner för att följa oss! Vi hörs av snart igen.

Henrys fortsatta äventyr!

Så var det nedräkning igen.. Thailand och Koh Lanta väntar runt hörnet, och därmed tar jag upp bloggandet igen!

Det är ett år senare, Henry fyller 21 månader idag. Han är fortfarande en "big boy" som thailändarna gillade att kalla honom som gillar mat, men det ska ännu hellre vara fika. Han springer snabbt, och är man inte snabb nog så hinner han hoppa några gånger i närmsta vattenpöl innan man fångar in honom. Han är för det mesta rätt nöjd och glad, pratar mycket och gärna och berättar både om sånt man fattar och sånt som bara han fattar. Han kan säga katt och ko och Hlora (dvs Flora, bästa kompisen), mormor och morfar och en massa andra väsentliga ord. Tomte, gran och gumba (behändig sammanslagning av gumma och gubbe, används mest i pepparkakesammanhang) har varit populära ord nu i juletid. Envis är han också, jag fattar inte var det kommer ifrån.. Men lirkar man lite med honom så går det mesta ändå rätt bra.


Om två och en halv vecka går flyget till Thailand. Vi har ingen sittplats till vår lille grabb, det blir ju spännande.. Det roliga med den flygresan är att vi blir många bekantingar på samma plan! Mamma och pappa åker samtidigt, och även våra bästa vänner Maria, Tobias och Flora! De har inte varit i Thailand tidigare, och jag hoppas verkligen inte att detta blir deras sista besök. I så fall har vi verkligen misslyckats i vår marknadsföring.

Nu är det fokus packning! Vad ska med, vad ska inte med, vad ska kanske med och vad får absolut inte glömmas bort.. Vad ska packas i handbagaget och hur ska allt få plats? Henry har ingen egen väska denna gången. Vi har valt att åka till Krabi direkt för att slippa mellanlandning. Då är det charter som gäller, med allt vad det innebär. Nåja, det löser sig. Egentligen är det ju mest grejer till Henry som får prioriteras. Erfarenheten säger att man ändå bara använder en bråkdel av sin egen packning.


Hursomhelst, det är här vi ses framöver, om ni vill!
Sawadee Kha!