Klapp klapp!

Malte "hoppar" från poolkanten

Badbaljebad

Grattis Toni!

Det var inte bara fotografering på schemat igår, det var även Tonis 64-årsdag! Farbror Toni är med andra ord ännu mer förtjänt av att kallas farbror nu.. 

07,25 samlades fem familjer, ungefär tjugo personer, utanför Tonis och Eleonors sovrum. Eleonor öppnade dörrarna, och Toni höll på att hoppa ur sängen av förvåning när alla stämde upp i Ja, må han leva! Japp, och så var födelsedagsfirandet igång. 

På eftermiddagen kom en vän till Toni och Eleonor sedan många år som heter Moss. Hon driver ett bageri i Old Town. Hon hade med sig halva släkten; sin flickvän, sin mamma och syster och sin farmor. De lastade upp Toni och Eleonor på sin flakbil och sedan åkte de allesammans till marknaden och handlade. Grönsaker, kryddor, king mackerel och bläckfisk. När de kom hem tog de över köket, ja köken förresten, även på våra plattor stod grönsaker och puttrade. Vid sjutiden fick vi så slå oss ned vid findukat långbord, Toni och Eleonor, thailändarna, grannarna Helen och Janne och så hela lilla familjen Grek. 

Och det är nu man ska försöka beskriva hur en perfekt tillredd fiskfilébit smakar.. Stekt i rikligt med olja tillsammans med vitlök tills ytan blir knaprig, men köttet inuti är mjukt och faller sönder på gaffeln. Till fisken serverades en fantastiskt god varm potatissallad och tamarindsås. Det var utan tvekan den mest välsmakande fisk jag smakat. Bläckfisken var lite kryddstark och var tillagad tillsammans med lime. Jag är vanligtvis inte jätteförtjust i bläckfiskkoncistensen, och väljer sällan det när vi är ute och äter. Men nu vet jag hur det kan, och ska, smaka. Fantastiska råvaror och smaker tillsammans med helt rätt tillagningstid gjorde att även det smakade fantastiskt. Till allt detta serverades perfekt kokta (wokade) grönsaker i ostronsås; blomkål, broccoli, morötter, sockerärter.. såå gott!!

Vi satt och njöt och hade en fantastiskt trevlig kväll tillsammans med våra kära grannar. Thaiflickorna satt (motvilligt) med och åt, men skulle absolut ta hand om disken efteråt. Det blev härliga samtal, och den som var mest nyfiken var gamla farmor. Hon frågade om våra svenska förhållanden och förutsättningar och förundrades över skillnaderna. Jodå, thailändarna får också pengar av staten när de pensioneras. 600 Baht. I månaden. Dela med fyra så får du vad det blir i SEK.

Middagen avslutades med glasstårta, och sen var vi alla så mätta och nöjda med kvällen. Vilken matupplevelse! Eller, rättare sagt, vilken totalupplevelse!

Fotografering

Halvåtta igår morse var så familjen redo för årets fotografering. Åtminstone ganska redo. Eftersom min semestertrötta hjärna hade missat att skicka kläderna på tvätt, så fick det bli handtvätt av barnens och mannens kläder, de var nästan torra. Malte bajsade vid 05,50, så vi kom upp i tid för mig att både hinna kleta på mig eye liner och mascara. Ringar och andra smycken glömdes dock. Håret fick dagen till ära två spännen, i stället för ett som det brukar bli - riktigt fancy. Henry var dötrött efter en sen kväll igår och fick väckas, vilket fick till följd att han vägrade äta frukost, inte borstade tänderna, inte ville sätta på sig shorts och var sur och grinig mest hela morgonen. 

Tur då att man har med proffs att göra. Petra, som har fotat oss vid två tillfällen tidigare, stod redo med sin fina kamera på stranden. Hon lirkade och lockade och dansade och trollade och till slut så fick vi även några fina bilder med vår lille Henry på. 

Bilderna är från Petras kamera och får ses som en teaser, då jag inte ens kan reda ut hur man vänder dem rätt. Men visst blev de bra?!

Dagen D

Tisdag. Dax för hårklippning. Henry vill klippa stor-pojk-frisyr säger han. Han ska klippa "lite" och ha "långt som mamma" därbak. Ojoj, lätt att bli besviken här känner jag. 

Lina kommer, vilket proffs! Hör med Henry hur han vill ha det, visar saxen. Sarongen hon lägger runt hans axlar är ju en superhjältecape, inget annat. Favoritfilmen Flygplan på paddan, nu kör vi. Han skyggar ett par gånger, men mer är det inte. Ja, nån liten trimmer vid öronen blir det inte, det får duga med saxen. 

- Oj, så fint det blev, och så stor du ser ut! Japp, säger Henry. Jag är en stor pojk nu. Imorgon ska jag gå till skolan. Sen måste Lina följa med honom in på toaletten. Där ska han visa henne att han minsann kan kissa själv.. Jodå, så var det! 

Så, här är han alltså, vår store lille kille! 

Ja jösses..

Vanligtvis har vi inte mycket att fundera över här, livet går sin gilla gång. Två dagar i veckan är det städning av lägenheten i 1,5 timma, och då bör man hålla sig härifrån. Sen ska ju barnen ha mat ett par tre gånger om dagen, och få sova när de är trötta, men det är ju självklarheter. 

I veckan som kommer har vi dock lite bokat; det är (förhoppningsvis) hårklippning och det är fotografering. Toni fyller år på onsdag, och då har även en tant matlagningskurs hemma hos dem. Sen har vi pratat med Wahlins om att äta revben nån kväll. På fredag kommer Lövdahls (yej!) och sen ska vi eventuellt träffa Bodil med familj igen nån kväll. 

Herregud! Överslag i hjärnan! Nu blev det plötsligt så mycket att komma ihåg för ett huvud på semester att det blev fel på en gång. Jättefel..

Henry, som ju som bekant är i STORT behov av en hårklippning, skulle få besök av en frisör idag. Som vi har taggat här! Det har varit många och långa terapisamtal både med mig och Niklas och äntligen är ungen rättså tillfreds med tanken på en klippning. Då har jag tagit fel på dag! Här sitter vi, med nytvättad rödrufsig kalufs, och väntar helt förgäves! Ooooo, så trött jag blir. Hoppas, hoppas att vår lille viljestarke goding har en bra dag imorgon, för då jäklar ska rufset ryka. Här kommer en "före"-bild. Håll tummarna för en snygg "efter"-bild imorgon. 

Hemma i Sverige

.. ser man knappt inte grannarna på vinterhalvåret. Vänner träffar man såklart, men ska man ses så ska man helst bestämma nåt långt i förväg. Kaffet ska vara kokt och huset helst städat. I vårt fall åtminstone undanplockat och eventuellt dammsugat. Här är det inte så. Man pratar med varandra vid poolen, vid volleybollplan och över häcken. Man tar en kaffe på verandan med grannen. Alltid finns det någon gemensam nämnare, nåt att prata om. Och man har TID att prata. Sällan några tider att passa, inget annat viktigare som måste prioriteras. På kvällen kommer först en granne förbi och pratar lite. Sedan kommer en annan granne, och han slår sig kanske till och med ner en stund och tar en öl. Ni förstår att det inte blir nåt bloggat då?! Men så trevligt det är! 

Igår eftermiddag och kväll träffade vi grannar hemifrån; Daniel och Bodil och deras söta flickor Lova och Minna. Vi badade och sen gick vi ut och åt. Det blev en jättetrevlig kväll och Henry var så glad att få leka med sina gamla bekanta. Nästa vecka flyttar de till Long Beach, och då ska vi hälsa på dem.

Vi har annars hängt mycket hemmavid de senaste dagarna; Nicke har putsat och fejat i lägenheten, och elektrikern har varit här och satt upp fläktar i altantaket. Det blev jättebra! Dels blir det svalare såklart, men de viftar förhoppningsvis även bort myggen. 

Fruktfavoriterna pomelo och mango

I eftermiddag hade vi städning och barnen skulle sova, så vi la dem i varsin vagn och hängde en stund nere vid restaurangen. Då kikar plötsligt ett välbekant ansikte in i salan där vi satt! Niklas kusin Gunilla och hennes man Roland kommer! Jag hade varit i kontakt med henne på Facebook, så jag visste att de skulle komma till Koh Lanta idag, men jag hade totalt glömt att berätta det för Niklas.. Han blev så överraskad!

Nu har vi varit ute och ätit en god middag allesammans och pojkarna sover. Niklas, Gunilla och Roland är i Saladan och handlar mat och jag sitter på verandan. Lyktan på bordet är tänd och ovanför vevar de nya fläktarna runt. Med den nya hörnsoffan (och en chokladbit) hade det varit fulländat, men den som väntar på något gott.. 

Hängmatteinköp och lite annat

Personalen älskar att gosa med alla bebisar 

Tisdag, med städning på förmiddagen och myggsprayning på eftermiddagen. När de sprayar området kommer en thaikille utklädd till rymdfarare med en maskin som låter som en flygplansmotor. Hela Slow Down försvinner i ett vitt moln. Då gör man bäst i att hålla sig härifrån, så vi passade på att bada i havet (Henry och jag), spela volleyboll (Niklas) och öva på att dricka ur sugrör (Malte). 

Lunchhaket i Old Town hade en cool gunga över vattnet

På förmiddagen passade vi på att åka till Old Town på östra sidan ön, medan lägenheten städades. Det är en stillsam liten håla, med en enda gata. Trots sina många mysiga små caféer och butiker så inbjuder det inte till att gå där och strosa.. det är helt enkelt för varmt! Gatan går i rak nord-sydlig riktning, och inte ens en liten strimma skugga finns på kanten. Nä, vi hade en anledning till vårt besök, vi var där för att köpa en hängmatta. Eller alternativt en hänggunga, vi fick se. De finns i bomull eller nylon och knyts för hand i norra Thailand. Gungorna var rätt urplockade, så vi avvaktar någon vecka och köper en då, när det har kommit in fler färgalternativ. Däremot åkte vi hem med en röd-gul jättefin hängmatta! Den ska vi hänga upp på vår nya altan framför sovrumsfönstret. Det ska bli myshörna där är det tänkt. 

Igår beställde vi möbler av snickaren till vår andra altan, framför entrén där vi spenderar mest tid och äter alla måltider. Nu står där ett runt bord och fyra stolar, men familjen växer ju.. och när mamma och pappa kommer så är det ju trevligt om alla får plats. Det finns inga direkta möbelaffärer här, så vill man ha nåt så är det en snickare man får konsultera. Jag tänkte att en soffa kanske kunde vara ett bra alternativ. Där får många plats om det behövs, och så kan man vräka ut sig lite om man har möjlighet till det. Snickaren tog min lilla skiss, satte ut mått och ska återkomma med vad priset och leveranstiden blir. 

Färskpressad apelsinjuice

Ikväll har vi ätit på vår nya favorit Phet. De har jättegod mat, trevlig personal (som gärna gosar runt med Malte) och gott om leksaker i sanden till Henry. Vi har på goda vänners inrådan slutat köpa mat till honom på kvällarna. Han får pasta med broccoli eller bacon eller nåt annat han gillar innan vi går, och så tar vi med några salta pinnar till honom i en burk. Han slipper på så vis sitta still när det enda han vill är att komma ner i sanden, och vi slipper tjata och gnata på honom att han ska äta. Inte vad jag kallar en gemensam måltid med familjen, men Henry är nöjd, och då är hans föräldrar det också. 

Eleonor och Toni gjorde oss sällskap, och det var som vanligt mycket trevligt. 

Jag har även pratat en del i telefon idag! Linda och jag FaceTimeade, det var så härligt kontrastrikt att se Olle i full vintermundering på väg till skolan. Snart kan han gå i flipflops och shorts. Så skönt! 

Sen pratade jag med Elisabet via Messenger, så smidigt! Ingen fördröjning alls, det var som att vi var på Bosshagsgatan båda två. Hon skickade mig sedan denna bild, på Henrys fisk som hon har förbarmat sig över. Den lever lyxliv hos Berglunds, med ny växt och allt.. Den kommer inte att vilja flytta hem igen.

Så kul att prata med er båda! Jag saknar er! Många kramar!

Hemma bäst

Att åka runt med bilen på ön har helt klart sin tjusning. Det finns mycket att se och uppleva, och alltid nåt nytt att upptäcka. Men sanning att säga - att bara vara hemma, det slår faktiskt det mesta. 

Idag var en hemma-dag. Fast nej, förresten, den började och avslutades på Long Beach. På morgonen hängde vi på låset när Dr Salarin öppnade (jodå, hon har öppet även på söndagar, fast bara halva dagen), det var dax för Maltes uppföljande undersökning. Hans förkylning är mycket bättre, men han ska ändå fullfölja sin antibiotikabehandling så vi fick en flaska medicin till. Han blir så pigg och glad (..) av sin hostmedicin, så han sover bara två gånger om dagen nu. Jaja, det är bara några dagar kvar nu, sen är det dax att sluta med knarket. Huvudsaken är att han blir frisk. 

Henry hade en dipp i humöret på förmiddagen, så han mådde bäst på madrassen med en film. Det passade Nicke bra, för då kunde han vara med på familjeturneringen i volleyboll utan att vår lille pappasjuke treåring "störde". 

Glad Malte efter baljbadet

Eftermiddagen spenderade Malte i sin lilla plaskbalja, och Henry i poolen. När klockan blev fem tog vi bilen över backen till Thai cat där vi mötte upp familjen Wahlin. Jag åt (läs: slängde i mig medan jag samtidigt försökte mata en sur Malte som satt i en bebisovänlig thaimatstol utan överliggare, men sånt är ju livet som småbarnsförälder i Thailand) en grillad kungsmakrill som smakade förträffligt (jodå, det hann jag notera). Henry hittade en ny vän i Noa. De lekte i sanden hela kvällen, och Henry var så lycklig över uppmärksamheten. Hittills har det inte funnits nån given kompis här till Henry. Han har hängt lite med Frida och Filippa, som han har träffat tidigare, men det är allt. Han är ju inte direkt försigkommen, och tar inte kontakt i första taget. Någon treåring bor det tyvärr inte här för tillfället, så han får vara glad om någon av de äldre barnen tar sig an honom. Han skulle verkligen behöva en lekkamrat, men det ordnar sig säkert.  

I morgon är det måndag igen, och måndagsmarknad. Herrejösses, vi har snart varit här i två veckor.. Var tar tiden vägen? Vi har inga särskilda planer, och det känns bra. Vi trivs ju så hiskeligt bra med att bara vara hemma. 

Alltså.. jag är ledsen. Pulade med bilderna och deras placering halva kvällen igår. Jag reder inte ut det. Sen kom Toni och Eleonor och vi satt på altanen och pratade resten av kvällen, det var betydligt mer givande. Nu, en dag senare, publicerar jag detta oavsett bildplacering. Skitprogram. Alternativt skit bakom spakarna. Säkerligen det sistnämnda. Kram på er!

Lyms ersättare?

Våra kära grannar Eleonor och Toni är lika ledsna som vi över att vårt favoritställe Lyms har slagit igen. Nu tar de moppen och finkammar stränderna efter ett nytt ställe som kan tänkas ersätta vårt favvishak. Härom dagen kom de så hem lyriska efter att ha spenderat dagen på ett nyöppnat ställe på Relax bay-stranden. Idag var det så dax för oss att göra en utvärdering. 

Vi lät Malte sova förmiddagsluren i bilen och körde söderut. Längst ner på stranden söder om Long Beach hittar man Lazy days, ett sprillans nytt ställe som drivs av en svensk familj. Jättefina nybyggda bungalows, en mysig restaurang och en liten strand med några solsängar och tre salas på.  

Vi badade, jagade eremitkräftor och småkrabbor, tittade på fyra kor som gick på stranden. Drack fruitshakes och åt jättegod lunch. Henry fick stuvade(!) makaroner och köttbullar, och han åt faktiskt en hel del (efter nuvarande mått mätt, se föregående inlägg..).

Efter lunchen var grabbarna trötta. Henry la sig på madrassen i salan och somnade gott. Malte vaggades i vagnen av sin mor. Men det var VARMT, svårt att hitta skugga och ingen vind. Han kom inte till ro och pappan hängde upp thaivaggan i ett träd. Dax för resans andra försök, men det gick lika mycket åt pipan som första gången. Efter att även ha misslyckats med att lägga honom i salan, hamnade han till slut i vagnen i alla fall. Herrejösses att det ska vara så svårt att sova? Jag hade somnat på två röda om någon hade låtit mig.. till det sövande ljudet av snäckskal som de hängt från salans tak, som klirrade i den mjuka brisen. 

Så - resultatet?

Strand: Lyms vinner. Stora, skuggande träd, mjuk korallsand.

Vatten: Lyms vinner, om än knappt, då havet blir djupt ganska snabbt. På Lazy days var det rätt stenigt på botten, så man fick promenera en bra bit för att få sand under fötterna. 

Mat: Lika. Suverän mat på Lyms, men inte särskilt barnvänlig. Jo, möjligtvis för ett litet thaibarn. Jättgod mat även på Lazy days, dessutom med en svenskklingande barnmeny som även var en skattkarta. Den med tillhörande färgkritor underhöll hungrigt barn tills maten kom. Smart!

Slutsatsen blir att vi fortsätter att sakna tanterna på Lyms och än så länge finns inget klockrent alternativ. Dock kom Lazy days nära, och vi kommer med all säkerhet att åka dit igen. 

Fredag - yej!! Ha en trevlig helg alla fina därhemma. Vi saknar er!

Trots allt

Vi är två helt vanliga föräldrar till två helt vanliga barn. Och överallt ser man andra helt vanliga föräldrar till helt vanliga barn. Ändå är jag förundrad.. Har alla andra genomlevt det? Hur gjorde de det? Finns det några tips, knep, genvägar, nån som helst hjälp att få?! Och varför känner jag att jag behöver hjälp? Alla andra har ju uppenbarligen fixat det?!

Nej, jag talar för en gångs skull inte om vår svårsövde lille Malte.. Nej, jag talar om vår mysige lille Henry. Han som oftast är go och glad, som gillar att springa och sjunga och dansa i klänning och som pratar ofta och mycket och med en betoning som ingen annan har. Han har försvunnit, och nån annan har tagit hans plats! Han är inte sig själv, helt förändrad. Och vi saknar vår gamle Henry. Vi vill att han kommer tillbaka.

Ingenting är roligt. Han vill inte äta. Han som ALLTID varit matglad. Han vill åka hem. Han vill inte bada, inte gräva, inte sparka boll. Gillar inte ditten, gillar inte datten. Varför? Inget svar. Han gnäller, tjurar, vill bara ha nappen. Bara sova. Ligga på soffan. Titta på film. Varför?! Inga svar. 

Ska vi ignorera? Inte köpa nån middag till honom? Han äter ju ingenting ändå, trots att han fått precis det han önskat. Han SMAKAR inte ens. Det går väl inte att leva på mjölk? Tålamod, tålamod, tålamod.. Hur gör man för att inte bli helt förtvivlad över hans idéer?! 

Såklart blir man trött när man inte äter. Såklart blir man ledsen när det inte finns nån energi i kroppen. Hur förklarar man det för en treåring? Vi försöker, men det går inte in. 

Låt honom vara, han äter tids nog. Tjata inte. Truga inte. De som klarar av det är ju stålföräldrar! Jag klarar inte det, jag måste ju se till att min pojk inte blir utmärglad.. Eller?

Nåja. Han överlever nog. Vi överlever nog. Men tusan så energikrävande det är. Det suger musten ur hela familjen. Blä.

Trots sucks. Även i paradiset.

Henry och Malte, samma ko och samma pappa

2 februari 2013

15 januari 2015

Nånstans tidigt i denna blogg finns ett liknande foto, fast med Henry på kossan :)

Igår kväll var det inte mycket med vår lille Malte. Han hängde som en trasa på armen och var riktigt medtagen. Vi åkte till doktorn i rättan tid, som tur var. Hostmedicinen var det krut i, och natten gick trots allt förvånansvärt bra. Så skönt.. Idag på morgonen var han närapå tillbaka i gammal god stil, pigg och glad. Världsklass när medicinen kickar in så snabbt. Antibiotika eller inte, den diskussionen kan man ju ha, men i detta fallet är jag i alla fall glad att vi fick det.

På eftermiddagen åkte jag och Henry och ett gäng grannar till Lanta Animal Welfare. Det är en organisation här på ön som tar hand om vilda hundar och katter och vaccinerar, kastrerar och hittar nya hem till dem. De tar även emot skadade djur och vårdar dem. Henry gillar framför allt katter, och klappar dem gärna. Inne i ett rum hade de små kattungar, och där gick han gärna in. 
- Kom Toni, sa han och tog sin plastmorfar i handen. De börjar verkligen bli bundis nu.

Ikväll har vi ätit på Phet, ett ställe inte långt från där vi bor. Vi var först på plats, pojkarna var trötta och hungriga så det blev en tidig middag. Det gjorde inget, då fick vi det göttigaste bordet längst fram mot stranden. Golvläge och sittpuffar. Ingen matstol behövs då. Eleonor och Toni kom och slog sig ned vid bordet bredvid. Malte piggnade till efter kvällens medicinintag och det blev en riktigt trevlig middag. Som vanligt kom en av servitriserna och tog hand om honom. Han gillar att bli kringburen och få en massa uppmärksamhet. 

Nu hoppas vi på att pojkarnas "välkomstbaciller" har gett med sig, och att vi får vara friska framöver.

Lyxigt dekorerad mjölk till Henry