Baksidan av paradiset - del 2

Tre ord: s a n d  i  s ä n g e n.

Nä. Sex veckor senare så är det fortfarande inte mysigt. 

Strömlöst

No electricity on Lanta throughout the day, 9am to 5pm. Jahopp. Ingen el och därmed inget vatten. Ingen micro och ingen ac. 

Mamma och pappa tog moppen och åkte till Thaim Out på Long beach, och vi riktade in oss på en dag vid volleybollplan. Torsdag = tvåmannaturnering. 

Det finns två salor på Slow Down, och vi norpade en av dem. Henry hade en bra dag; han grävde i sanden, badade med sin pappa mellan matcherna och hängde i salan och kollade på "Dusty-filmen" dvs Flygplan. När Malte var trött tog jag mod till mig och lade honom i thaivaggan.. Och tänkas - han somnade! Lycka och glädje! På förmiddagen sov han någon halvtimme, men på eftermiddagen sov han jättelänge! Den är ju så behändig, man kan ju bara vagga till på den eller buffa lite i rumpan, så somnar barnet lätt om. Skönt att Malte äntligen kommit till insikt. 

Salamys med chips, film och kompisen Tom

Henry däremot kom inte till ro i salan. Full rulle och massor med kompisar runtomkring, då är det inte så lätt att bara lägga sig ner och sova. Dagen gick bra ändå, ända fram till halvsjutiden då han kraschade. 

Lockar som tittar ut

Igår blev det ingen seger i turneringen, men Niklas har två sedan innan. De vinsterna utnyttjade vi igår kväll efter att barnen somnat, de är nämligen trerättersmiddagar i restaurangen. Alltså; toast skagen, fläskfilé och cheese cake. Varsitt glas vitt. En liten middag på tu man hand, sicket mys! Första gången sedan Malte föddes..

Till råga på allt gotte så hade grannarna (doktor Hampus och hans fru Gina) bakat kladdkaka som de bjöd på efter middagen igår kväll. Ugn är det inte många som har här, så att bli bjuden på något hembakat är ju riktig lyx. Det var en riktigt fin torsdag med andra ord, trots (eller kanske tack vare) bristen på el. 

Kladdkaka, grädde och Chang..

Baksidan av paradiset - del 1

Nedräkning tilll hemresa. Nej, vi åker inte än. Men det är lika bra att börja den mentala omställningen i god tid. Därför tänker jag framöver att fokusera lite mer på de negativa sidorna av vårt underbara Thailand. 

Dagens ämne: små skitdjur. Visst. Thailand är fullt av allehanda farliga och giftiga djur. Ormar, spindlar, rabiesapor, maneter, skorpioner.. Här ska jag istället fokusera på de lite mindre djuren. Inte direkt farliga, utan mer galet irriterande.   

1. Den lilla svarta flugan som surrar tre cm framför ansiktet. Känner ni igen den? Den är alltid ensam, men det är inte konstigt att den inte har några kompisar. Frågan är - vad gör den där, förutom att irritera livet ur en? Den käkar ju inte, såvida den inte lever på min utandningsluft alternativt svettdoft. Den är osannolikt snabb och flyger så ostrukturerat så den är ju närapå omöjlig att slå ihjäl. Snacka om att ha fel fokus och ambitioner i livet. Koncentrera dig på nåt mer meningsfullt, är du snäll, flugjäkel. 

2. Myror. I allehanda storlekar; pyttesmå, jättesmå, ganska små. Lite större och jättestora. Det behövs bara världens minsta lilla barnmatsspill på altangolvet och genast är de där. Hur kommunicerar de, är frågan. Är det nån av dem som har en yttepytteliten megafon? HÄÄÄÄÄÄÄÄR!! BAAAARNMAAAATSSPIIIIIIILL!! Och sen kommer de i hundratal, tusental. Och bär och kånkar vågrätt och lodrätt. Och det hade väl varit ok, schysst att nån städar efter en liksom. Men de bits ju de små jäklarna. Det är inte lätt för en liten barnfot (eller vuxenfot för den delen) att se dessa småttingar, så rätt vad det är så har de ju istället tagit vägen över (eller under) foten. 

3. Kackerlackor. Bara namnet liksom.. Hu. Vi har inte särskilt ont av dem egentligen, det är mest i husen de härjar runt, där det är springor överallt som de kan kuta in i. Men emellanåt kommer det en kilandes. Planlöst, helt utan mål. Snabba som vesslor med eld i baken. Trettio centimeter i ena riktningen, nittio graders sväng åt höger med blixtens hastighet, femtio centimeter åt det hållet. Utan mening, utan mål, bara snabba och oberäkneliga. Läskiga helt enkelt, utan att vara ett dugg farliga. Konstigt egentligen. 

4. De där skitans myggorna. Det går inte att ha en sådan här lista utan att nämna myggorna. De är ju egentligen de otäckaste. Smittbärare och allt. Men att bli smittad av dengue (eller malaria) är ju egentligen väldigt osannorlikt. Det vardags-tråkigaste med myggorna är ju såklart betten. En del får dem (tex Henry) medan andra slipper. Och Henry är inte direkt mottaglig för rekommendationen "klia inte, för då kliar det bara mer".. Vi köper allehanda salvor och smörjer betten med, och klipper ner hans naglar så han inte ska riva sönder sig. Vi har myggspray och mygglampor och myggnät och myggrack. Nicke har förklarat krig. Han slår (med elracket) hundratals varje dag. Tröstlöst, nästa dag är de lika många igen.

Del 2 följer, hääääng med! 

Baksätessamtal och allehanda fordon i plast

Hur mår man den dagen man åker hem? Längtar man efter raggmunk och porterstek, eller känns det bara för jäkla risigt? 

Henry med sin nya armada

Familjen de Beer (Mark, Tove, Leon och Ebba) åkte hem idag, efter att ha spenderat fyra månader på Slow Down. Pappa Mark var deprimerad. Hem till snöslask och dagissjukdomar. Fyraåriga energiknippet Leon donerade alla sina plastbilar till Henry, så för honom (Henry alltså..) var det julafton. Eller ja, Mark donerade. När Leon insåg vad som hade skett så blev han inte direkt överförtjust. 

Malte, Nicke och jag har varit i Krabi idag. Vi åkte vid niotiden i morse och kom efter två färjor och en del landsvägskörning fram till Immigration kvart i tolv. Klockan tolv stängde de för lunch, så vi var mycket nöjda med tajmingen. Med och förgyllde restiden var även Kicki och Staffan Wahlin. Sammanfattningsvis blev det en dag med mycket bilåkande och många sköna samtal. Nu kan vi stanna ända till den 6:e april om vi vill. Ja tack. Jag kan tänka mig att avvakta ett tag till med raggmunk och porterstek.

Bröderna Dal på väg till Krabi

Alltså, det är ju trevligt på alla sätt och vis att ha mamma och pappa här, och egentligen borde det ju bli MER tid över till att blogga när vi får allehanda hjälp.. Men så ska man ju helst vara lite social också. Nåja, här kommer hursomhelst en liten rapport från oss.

Förmiddagen spenderades hos kiropraktorn. Jag är numera frälst. Kiropraktorfrälst. Det känns bra på alla sätt och vis.

Strax innan lunch kom Linda, Thomas och Lisa på besök. Olle och Ebba var i skolan. Deras första skoldag i Lilla Svenska Skolan. Jag är riktigt avis! Fy så häftigt att gå här i skolan! Det ska bli kul att höra med dem hur det var. 

Vi gick på måndagsmarknaden och köpte budgetmat och åt tillsammans på altanen, och sen gick de för att möta sina skolbarn. 

När Henry och morfar sov middag så passade jag och Nicke på att låna moppen. Jösses, sicket mys. Alltså, vi har ju bil. Men vägarna här är på något sätt mer anpassade för motorcyklar. Man ser och upplever betydligt mer från moppeplats, och dessutom är det riktigt skönt med det ljumma vindmotståndet. 

Vi åkte en bit söderut till Souvenirbutiken. Eleonor sålde in en "Henrypall" som de har där, så vi tänkte vi skulle se den med egna ögon. Och näe Eleonor, jag är ledsen, men det blev ingen affär. Inte idag i alla fall när vi bara hade moppen att transportera den med.

Klong Kong beach

Efter det åkte vi vidare till Klong Kong. Grannen Helene säger att hon är helt såld på den stranden, och efter vårt besök idag så förstår jag mer vad hon menar. När vi varit där tidigare har det varit lågvatten, och då ser det bara för bedrövligt ut med en massa sten. Idag var det högvatten, och då såg det helt annorlunda ut. Massor av mysiga restauranger och hängställen, och stranden var liksom mysigt böjd.. väldigt olik de nordligare stränderna vi besöker mest. Det får nog tvärtom snart bli ett nytt besök, och då av hela familjen Grek. 

Vi fortsatte vår tur till Long beach där vi rekade runt lite, innan vi styrde kosan hemåt. Så härligt med en moppe i familjen! Och vilken ynnest att få lite egentid på tu man hand med sin brunbrände make! Mys på riktigt faktiskt, att sitta bakpå med armarna runt mannen när vi susar fram (i säkert.. 40 km/h) på Koh Lantas vägar. 

Väl hemma igen blev det ett långdopp i poolen, provsittande av den nya hänggungan och sedan middag på Pa-pa's i Saladan. Pizza. Mums! 

Imorgon ska vi på utflykt på riktigt. Då bär det av till Krabi på visumresa. Vi har ju visum i 60 dagar, men vi kommer att vara här i totalt 75 eller något liknande. För två år sedan anlitade vi en kille som åkte till Krabi och fixade alltsammans åt oss, men tills i år är reglerna ändrade (vilket vi ju märkte när vi blev tvungna att åka till Göteborg och fixa visumet innan vi åkte..) och vi måste ansöka personligen. 

Nåja, vi får se det som en kul grej. Wahlins måste också åka, så de slår följe med oss. Henry får stanna hemma hos mormor och morfar, en riktig vinstlott i hans ögon. 

Så.. Blir det något förlängt visum för Grekfamiljen?
Kommer Malte att lipa i bilen, eller kommer han kanske istället att sjunga "Vi här bak i bilen" för sina medpassagerare?
Hittar visumansökarna någonsin till Immigration, dit de flesta kör fel?
Hur många glassar kommer Henry att få av mormor och morfar?

Frågorna är många. Svaren finner ni i nästa spännande episode av: Bröderna Dal och doktor Drövels hemlighet. Usch. Ett jätteläskigt sommarlovsprogram. Minns ni?

Hej ländrygg!

Det är verkligen ett under att det inte skett tidigare, så det är väl egentligen bara att tacka för att det dröjde så länge som det gjorde.

På seneftermiddagen i fredags hojtade Malte inifrån sovrummet att han hade sovit klart. In, veva undan myggnätet. Luta sig in över mitten av dubbelsängen och rycka tag i tolv kilo mjölsäck till bebis. Knak. 

Ok. Lägga sig ner och lipa? Nej då. Ska man nu tvunget få ett ryggskott, så kunde det nämligen inte komma lägligare. 

• Värkmedicin och antiinflammatoriska piller finns att köpa på Apoteket, och Nicke ryckte gladeligen ut med moppen för att handla på fredagskvällen. 

• Helena, min nya kiropraktor-husgud hade tid för mig ett halvt dygn senare.

• Mamma, pappa och Nicke står alla till förfogande, någon kommer så snart Malte vill eller behöver förflyttas.  

• Perfekt att röra sig, stretcha och simma i den trettiogradiga poolen. 

Således. Måndag, och jag är så gott som återställd. Lycka och glädje! Only in Thailand. 

Häpp häpp, som farfar brukar säga!

Innan hade jag gott om tid och skrev massor om det lilla vi gjorde. Nu har det hänt massor på några dagar, och då finns det plötsligt ingen tid alls över till att skriva nånting om allt som händer..

Nåja, här kommer i alla fall en sammanfattning.

Semlefrossa!

Toni och Eleonor åkte hem i fredags. Det var supertrist och hela familjen var jättedeppiga. Dock plåstrade vi om såren på fredagseftermiddagen med semlor på familjen Lövdahls balkong. Idag är det fettisdagen, så nu blir det nog inga mer semlor i år. Hursomhelst så åt vi tillsammans på kvällen också, i Saladan. Det är verkligen underbart att ha dem här, och få mycket kvalitetstid tillsammans. Vi träffas alldeles för sällan hemma.

Söndagsfrukost på Kinnaree utan Toni och Eleonor

Mormormys

Så i söndags anlände de, mor och far. Henry är verkligen helt "all over the place" av lycka, det är morfar hit och morfar dit. De har givetvis satt igång lägenhetspysslet, ingen rast och ingen ro, så nu är gardinerna bytta, fläkten lagad, duschslangarna utbytta osv.. De har även hunnit med att hyra en moppe (eller en lätt motorcykel är det väl) och varit ute och provkört. Det är ju vänstertrafik, och ett helt annat tempo än hemma, så det kan behövas några testrundor. Men skoj att ha en egen hoj! Då blir det ju mycket enklare och roligare att ta sig runt till stränder och göra ärenden för dem. 

Morfarmys

Idag har vi varit med Lövdahls på Klong Jark Bay, stranden nästan längst söderut på ön. Vi badade i det kristallklara vattnet, snorklade lite, men hängde mest i restaurangen med småkidsen. Skönt att kunna komma undan sanden och solen för de minsta. Det är lite svårt det där.. Förr var vårt förstaval Lyms när man skulle hänga på stranden, det var så behändigt med deras salor som man dessutom kunde beställa mat och dryck till. Stora höga träd gav skön skugga hela dagen. Visst finns det andra ställen med salor, men då står de tätt ihop, och det är ont om skugga. Hursomhelst så var alla nöjda och mätta på strandliv när vi åkte därifrån på eftermiddagen. 

Mormors fräna hjälm

Nu ligger jag i sängen och skriver, jag ska alldeles snart lägga telefonen ifrån mig. Klockan är halvtio men jag är dötrött. Malte har tjorvat som bara den de senaste nätterna; vridit och vänt och vaknat och skrikit. Vi har buffat, klappat, petat i nappen, gett honom välling och burit och burit. Har ingen aning om vad det är, men jag hoppas att det är övergående, för man blir ju KNÄPP av att vara vaken på nätterna. Tur att vi har gott om möjligheter till återhämtning på dagen, sen gäller det bara att ta tillvara på dem..

Nåja, hoppas att allt är väl med alla därhemma. Många kramar! 

Social trötthet!

Ja nu var det min tur att fatta pennan.
Jag tänkte skriva om en annorlunda känsla kan komma till en när man är här borta. Det är ett egenpåhittat uttryck som jag kallar social trötthet. Det är när man träffar människor, lär känna dem och sedan är det dags för dem att åka hem. Det blir som ett tomrum i hjärtat. Att varje dag träffas, för att sedan se dem åka hem, känns jobbigt. Det tar energi att lära känna en människa, att ta dem till sig, för att sedan se dem åka hem. Efter ett tag så orkar man inte ta kontakt så som man gör i början. Då är allt nytt och alla är spännande. Det märkte man för två år sedan, när en del inte ville ha kontakt, utan höll sig på sin kant. Det är något som jag inte är van vid. Det har inte infunnit sig än, hoppas den inte kommer heller...

Idag så åkte våra kära vänner Toni och Ellinor hem. Det är det jobbigaste farvälet. Att få ynnesten att lära känna dem och umgås med dem är en stor del av denna resa. Att bara gå över och ta en kopp kaffe, kasta in några ord eller bara titta över till dem när barnen lagt sig och sitta och prata. De är underbara. Att de sedan tagit till sig Henry och Malte på det sätt som de gjort gör det inte enklare att se dem resa hem. Varje morgon när Henry vaknat frågar han efter Toni och Ellinor och vi får förklara att de sover lite längre än vi. Det kommer att bli tufft för Henry när han inser att de inte är kvar och inte bara kan springa över och prata med dem. Att bara sitta och skriva detta ger mig tårar i ögonen. Underbara Toni och Ellinor, kom tillbaka! Vi saknar er redan....

Snart kommer mormor och morfar. Det kommer nog hjälpa Henry i sin saknad av grannarna. Det ska bli roligt att vara brunare än Torsten för en gång skull. Det kommer inte vara många dagar, men jag tar varje dag som en seger. Välkomna hit säger familjen Grek... 

/Niklas

Malte sitter och gör trolleritrick

Vad GÖR vi om dagarna egentligen?!

Härligt med utvilade barn

Grötfrukost

I helgen har vi pratat med Sahlins, Tommy och Johanna och med mamma och pappa. Alltid roligt att få information hemifrån; att få höra om vad som händer därhemma, hur alla mår och om hur diverse vinteraktiviteter förgyller helgdagarna. Och så kommer naturligtvis frågan tillbaka - Vad har NI gjort sedan sist? Vad GÖR ni om dagarna? Hur spenderar man dagarna med att göra INGENTING?! Ja, alltså. Visst tar vi det lugnt. Vi tar det mycket som det kommer; gör vad Henry vill göra; badar, gräver, handlar när vi behöver handla, äter när vi behöver äta. Dagarna går. Så blir det kväll igen. Ny dag. En vecka. Två veckor. Ibland kan man faktiskt undra själv - vad GÖR vi egentligen? Så idag tänkte jag göra en tidsstudie. En dokumentation över en helt vanlig måndag på Slow Down.

Fotboll med publik

06,45 vaknar

Yej - sovmorgon! Det är till och med ljust ute! Det är så trist när Malte vaknar tidigt och någon av oss måste gå upp med honom. Vad gör man med en liten unge när det är skittidigt liksom? Man kan gå en promenad, åtminstone sen det börjat ljusna. Sitta på stranden och kolla på tidiga morgonlöpare. Busa. Laga frukost. 

07,00 morgondusch

Dax för skola

Han svettas om nätterna, vår lille Malte. Nu har han sunkat ner sin kudde så till den milda grad att den stinker surt. Jag ska skicka den på tvätt, såklart, men tills jag gjort det så får det bli dusch av Malte varje morgon. Inte ska han behöva stinka bara för att hans kudde gör det? Han tycker det är störtkul, så varför inte?

07,15 frukost

Skönaste skolbussen

Niklas fixar frullen medan vi duschar. Samma frukost varje dag. Vi har testat alla varianter; yoghurt+müsli, flingor+mjölk, mackor, kokt ägg.. men ganska snart kom vi fram till att dunderfrukosten havregrynsgröt+banan är det optimala. Mjölken är femprocentsfet. Bananen är himmelsk. Gröten är.. tja den är väl sig rättså lik. Men kombinationen är oslagbar. 

Gym med dans

Lunch, eller inte?

Henry tjorvar precis som vanligt. Tittar på en myrparad på altangolvet. Spiller på tröjan. Går in till Toni och pratar lite. Och blir slutligen matad av Niklas tills allt är uppätet. Det tar en stund, men vem har bråttom? 

Vi äter, hälsar på grannar, någon stannar till och pratar lite. Vi uppmuntrar tidiga morgonmotionärer, slänger ett ord med en annan granne, äter lite till och matar barn.

08,15 fotboll

Snabbmat från marknaden

Eleonor på pw

Henry är fotbollssugen. Mycket tack vare den nya fotbollsoutfiten hans pappa köpte till honom igår för 100 baht. 
Oliver i grannhuset är fyra och hans syster Sanja är sex. De är gärna med på en stunds morgonfotboll. Och Elliot och hans syster Ava, fast de ska snart till skolan. Eller rättare sagt förskolan, de är inte skolgamla ännu. Kvart i nio går skolbussen från Slow Down. Då töms området på barn, de lommar iväg med sina ryggsäckar, stora som små. 

Halva sträckan kvar, stranden tillbaka.

10,00 förmiddagslur

Taggar för poolbad med Wahlins

Henry och Malte får yoghurt av sin pappa till mellanmål och sedan vill Malte sova. Han sover så gott inne i svalkan. Själv hänger jag en stund med Oliver och Sanjas pappa doktor Hampus. En trevlig kille från Växjö som står ut med min nyfikenhet kring diverse sjukdomar och svarar snällt på mina frågor. Han är infektionsläkare och inriktad på tropiska sjukdomar. Passar fint i ett land fullt med dengue, amöbor och diverse andra otäcka sjukdomar och djur. 

10,50 gym

Niklas och Henry går till gymmet. Jag gick dit för att ta ett kort, och just då dansade de, men jag antar att det även blev en del tränat. Själv skrev jag de första raderna på detta blogginlägget, liggandes på en thaimadrass på altanen. Tur att någon i familjen rör på fläsket. 

12,00 barnlunch

Sova? Varför det, när man kan bada?

Malte mumsade glatt i sig sin portion. Vi köper puré i affären som vi sedan blandar med kokt ris, så blir det en bra måltid till Lilleman. Till Henry värmde Niklas upp spagetti bolognese som vi fått hem i en doggybag någon kväll tidigare. Då passade det inte, och det gjorde det inte nu heller. Då fick han enbart pasta, och han åt säkert fyra hela pastaskruvar. Sedan ville han sova, så då avslutade vi det mattjatet och tog siesta istället. 

Och.. fotboll igen

13,00 vuxenlunch

Måndag = marknad på granntomten. Niklas gick och köpte grönsaker och lunchmat. Grönsakerna ska bli soppa och till lunch blev det miniomeletter, friterad kyckling, kyckling på spett och kokt majskolv. En nylagad, smidig, smaskig och billig lunch. 

13,30 promenad 

Dagens sista match

Henry sov och Niklas placerade Malte i badbaljan. Då passade jag på att ta en promenad tillsammans med Eleonor. Eller power walk kanske man skulle kalla det. Stranden bort och hem, kanske fyra kilometer, mitt på dagen. Inte i det snabbaste tempot (man måste kunna prata med varandra, det är ju det viktigaste), men vi var absolut svettiga när vi kom hem. Värmen gör ju sitt till förstås. 

14,30 poolbad

Kompishäng innan maten är klar

Ett bad är gott när man är svettig. Jag kom hem lagom till att Henry vaknade, jag hittade alla tre pojkarna i sängen under myggnätet. Absolut läge för ett familjebad! Och - tydligen - så var det även dax för Dagens Tjafs. 

Welfie

Ibland - fel av mig - absolut inte varje dag, men emellanåt behövs det diskuteras lite. Och har man inget särskilt som irriterar en, då kan man tydligen ryka ihop om vad som helst. Idag handlade tjafset om huruvida Malte var trött, eller om vi hann bada innan han skulle sova. Eller - nä, det handlade om att jag bestämde att han var trött utan att höra med Niklas, som ju borde veta bäst då det var han som hade hängt med honom den senaste timmen. Ett vansinnigt meningslöst och onödigt tjafs med andra ord.

Jaja, han kom hursomhelst ner i badet till slut och fick kyla av sig en stund innan det var dax att sova. Jag kylde oxå ner mig, sa förlåt till Niklas i poolen och så var det gnabbet löst. Det är sannerligen nyttigt att spendera 24-7 med dem man älskar. Man kommer till så många insikter.

Göttgött

15,30 fotboll

En av dagens alla fotbollsmatcher. Malte var trött och nöjd efter badet och somnade gott. Jag passade på att blogga lite. Det händer uppenbarligen ändå rätt mycket på en dag med så lite innehåll som denna. Efter fotbollen gick Nicke, Henry och Noah ner till stranden och grävde i sanden. Pappan hann tydligen med ett set volleyboll också. 

16,15 vattenmelon och film

Mysmiddag

Världsklass tycker Malte

Liten paus i allt springande och grävande. Det är svårt att få en liten envis kille att dricka tillräckligt i värmen. Förutom vattenmelon är vätskepåfyllarfavoriten fruktshake. Kan varieras i det oändliga, men de topprankade just nu är blandningarna kokosnöt+banan och jordgubb+mango. 

17,30 bonusbarn

Eftersom Noah ändå hängt hos och med oss sen han kom hem från skolan i eftermiddags, så kändes det som en naturlig grej att han skulle följa med oss och äta middag också. Vi travade allesammans iväg till Phet; Noah puttade på vagnen med Malte i och Henry sprang långt i förväg på stranden, hög av lycka att ha bästa kompisen med. Oj vilken supermys-kväll det blev! Henry hade en lekkamrat att simma i sanden tillsammans med, han åt helt ok och var på hur gott humör som helst. Malte hängde med favoritservitrisen och flirtade hejvilt med fransyskan vid bordet bredvid. Niklas och jag njöt av solnedgången, färskpressad knallorange apelsinjuice, förstklassig mat och varandras sällskap. 

19,45 natti

Niklas fixade välling och bytte på minstingen, Henry och jag duschade av all sand och borstade tänder. Det var två nöjda och trötta barn som slöt ögonen en stund därefter. 

20,15 blogging

Dax att summera denna dag, måndagen den nionde februari 2015. Dagen utan planer, ännu en dag när vi "inte gjorde nånting". Vad har vi gjort? Vi har lekt, sovit, ätit, myst. Badat och grävt i sanden. Promenerat, gymmat, spelat fotboll och volleyboll. Övat på att krypa. Pruttat med läpparna och klappat händerna. Gråtit lite, grälat lite. Tjatat och trugat lite. Varit van Persie och Zlatan. Kissat på toaletten och i kalsongerna. Vi har pratat och umgåtts med grannar och vänner och deras barn. Nu sover barnen och Nicke och jag sitter i varsin fåtölj och äter frukt. Jag med mobilen i näven och försöker avsluta världens längsta blogginlägg och Nicke med datorn i famnen. Det dröjer säkerligen inte alltför länge tills vi går och lägger oss vi också. Det tar nämligen på krafterna att inte göra nånting. Och det är ju en dag i morgon också, som säkerligen kommer att ha ungefär samma innehåll. 

Lyxliv

Såklart det är. Äta ute, slippa diska. Få lägenheten städad. Ställa ut smutstvätten på verandan och få tillbaka den två dagar senare ren och ihopvikt, färdig att läggas in i garderoben. 

Absolut. Men lyssna på detta då! 

Att få äta frukost utomhus till fågelsång. På gröten ligger skivade bananer som smakar som att någon har tryckt ner tre bananer i en enda decimeterlång. Knallgula små skivor. 

Malte har haft feber. Gnällig. Lite oroliga föräldrar som inte gillar att ha en febrig unge i ett land där feber utan förkylning kan innebära allt möjligt konstigt. Men pappa är inte på jobbet. Vi hjälps åt dag som natt, utan att behöva ta hänsyn till att någon ska upp tidigt och måste vara utvilad. Henry blir inte åsidosatt, syns ändå, trots mammas och pappas fokus på lillebror. Och febern går ner, Malte mår bättre. 

Att känna doften av fyrtio vita orkidéblommor. Varje dag. De pryder vår veranda.

Idag på morgonen har Henry bajsat på toaletten! För första gången! Vilken seger, vilken lycka! Det är inte så enkelt det där, för vår lille goding. Att känna att han är nödig. Inte kissnödig, utan det andra. Att ha framförhållning, att känna innan det kommer. Det kämpas på. Många blöta och kladdiga kalsonger blir det. Men vi har tid. Ingen fara. Vi finns här. Hejar på när det blir rätt och städar upp när det går galet. Och så till slut! En korv! I toaletten! Yej!!

Solnedgången. Igår och ikväll. Och imorgon igen.

Att få ligga en meter från sin barndomskamrat på en massagebädd och babbla samtidigt som en thailändska med skrovliga men flinka fingrar knådar varenda muskel på hela kroppen. Vinden är ljummen. Vågorna brusar. Vi borde vara tysta, inte ska man ligga och tjöta när man borde ligga tyst och njuta. Men det går liksom inte, när man har så mycket att prata om. 

Glädjen i Henrys ögon när han hoppar från kanten ner i poolen. Vågar, vågar inte! Jo, ett, två tre! Hopp! De små tjut som undslipper varenda gång (varenda dag) han promenerar ner för trappen ner i det ljumna poolvattnet. 

Vattenmelon i mängder.

Maken. Solbränd, sandig och svettig som haft möjlighet att lägga en förmiddag på volleyboll. Lycklig av att få hoppa omkring på stranden jagandes efter en boll. 

Att ha tid för interaktion. Att prata med vänner, med nya och gamla bekanta. Gott om tid. Inte kallprata, utan varmprata, djupprata. Bara sitta ner och prata om allt möjligt med vem som helst. Vid poolen, vid häcken, hos grannen till vänster eller höger eller med den ovanpå. Att intressera sig. Så många så intressanta samtal.. Att lära sig om andra. Att lära sig om sig själv. Att få ta del av andras liv och historia och erfarenheter. 

Maltes blick, full av kärlek och tillgivenhet, när han sakta sluter ögonen och somnar. 

En utvilad mamma och pappa som kan tackla en treårings vredesutbrott enligt skolboken, istället för att frustrerat skrika tillbaka. Bara det liksom.

Naken barnhud som doftar svagt av solsken, svett och solskyddsfaktor. 

DET är lyxliv.

Middag med Lövdahls i solnedgångsmotljus

Iskallt rosévin, en sann lyx här

Revbensmiddag och intressanta samtal med grannarna i 9:an

Skönhet

Med utsikt över solnedgången på Klong Kong

Kungatron

Älskade Eleonor och Toni

De stora stegen

För ett par veckor sedan vinkade Malte för första gången. Härom dagen klappade han händerna. Heja heja säger vi, så duktig du är! En bebis utvecklas konstant och hela tiden står mamma och pappa bredvid och applåderar. 

Treåringen (i april) i huset blir inte lika ivrigt framhejad. 

- Behöver du kissa?

- Släng inte med sanden! 

- Var försiktig med Malte. 

- Sparka under vattnet, så det inte skvätter!

- Snälla, ÄT!! 
och så vidare..

Henry är en försiktig general. Han närmar sig aldrig ett barn han inte känner. Han är fortfarande osäker kring thailändarna trots att de ständigt ler och hälsar med hans namn. Han är tryggast hemma. Där står han vid häcken och tittar ut över gräsytan vid poolen där alla barnen stojar och springer runt. 

Varje morgon väntar Henry på att grannarna, Toni och Eleonor, ska vakna, så att han kan gå in till dem och hälsa på. De har han tagit till sig, där känner han sig trygg och välkommen. Och de är ju snälla och rara och bra på alla sätt och vis, men visst vore det ju roligt för Henry att hänga med lite vänner i hans egen ålder också.. 

Så de sista dagarna har nåt hänt. Noah är åtta år och bor i samma lägenhetshus som oss, fast på andra våningen. Han är en glad och ordentlig kille som är full av energi. Noah har två äldre syskon, och kanske är det därför som han tycker att det är helt okej att hänga lite med Henry emellanåt. Kanske känner han sig för en gång skull stor och duktig i jämförelse. Oavsett anledning så verkar det hur som helst som att de där två kommer osedvanligt bra överens. 

Idag gick Henry upp till Noah helt själv (nästan, Eleonor följde med sista biten) för att fråga om de kunde leka. Sen hängde de i flera timmar. När de hade varit en stund i deras lägenhet, så sprang de ner till stranden tillsammans. Staffan, Noahs pappa, var där, och Niklas gick ner efter en stund. Men att se Henry springa iväg ensam tillsammans med en kompis var stort. Så modig han måste känt sig! Och stor! Och lycklig. 

När jag kom ner till stranden en stund senare körde de varsin lastbil i sanden. Fem års skillnad betydde ingenting. De var bara två kompisar som i samförstånd körde omkring och lastade och lossade sand. Jag köpte en banan/kokosnötsshake till dem, och den avnjöts ur varsitt sugrör. 

Två sandiga och svettiga pojkar, en shake och varsin plastlastbil av sämsta tänkbara kvalitet. Kan livet bli bättre?

Henry tog sina första steg på egen hand, i och med den där utflykten till stranden. De första stegen från tryggheten, ut i det okända. Malte tar många små steg hela tiden, men Henrys steg idag var större. Han vågade! Och vad han växte! 

Det är omtumlande att vara förälder, att sitta bredvid och vara åskådare. Att se sitt barn ta de första stegen till ett liv på egen hand. Häftigt och sorgligt. Men mer häftigt än sorgligt tack och lov.

Svettigt

05,15 igår morse ville Malte ta morgon. Jag var uppriktigt arg på honom.. Dötrött och kolmörkt ute. Vad hittar man på med en bebis när alla normala människor runt omkring sover? Och HUR kunde jag lova att jag skulle haka på jympan på stranden lite senare på förmiddagen, jag som var halvdöd redan på morgonen? 

Nä, på med träningskläder som legat oanvända i.. Ett och ett halvt år? Kanske två år? Cirkelpass med tabata. Det har kommit en massa nya ord också, sedan jag rörde på mig senast.. Tabata? 

Det var säsongens varmaste dag igår, var det någon som sa. 34 grader. Vi hängde mest på altanen. Efter lunch kom M, som är nagelmålarproffs. Hon kommer med en hel låda full med färger och penslar och målar allehanda mönster och blommor. Henry ville ha blåa fingernaglar med spindelnät och spindlar på, och orangea tånaglar. 

Vi fick riktig hemkänsla där ett tag mitt i all nagelmålning, med Sahlins på FaceTime och familjen Lövdahl som plötsligt stegar in genom häcken! Vitgenomskinliga som sig bör, direkt från Sverige. Så härligt, äntligen var de på plats!

Framåt kvällningen åkte vi till deras nya hem på Southern Lanta. En stor fin lägenhet med en supertrevlig balkong i västerläge. Där ska de säkert trivas!

Påföljande middag blev dock allt annat än succé med två gnälliga barn och torrgrillad tonfisk (det borde vara straffbart att servera en färsk fiskfilé omvandlad till skosula). Dock har vi förhoppningsvis många kvällar tillsammans framöver med familjen Lövdahl, så då kan det ju bara bli bättre.

I morse hängde vi på grannarna till Kinnaree i Saladan på frukost. De öppnar kl 08, så vi hade såklart grundat med havregrynsgröt redan vid halvsjutiden för att överleva. Havregrynsgröt, thaibananer och femprocentig mjölk, kanske dagens godaste mål. Nåt man kan vakna på natten och längta till.. Nåja, frukosten på Kinnaree var också fin, speciellt som den endast går på 99 Baht. 

Nu är vi hemkomna därifrån. Malte sover, Niklas springer och Henry och jag hänger på varsin thaimadrass i skuggan på altanen. En varm bris svalkar oss emellanåt och fåglarna kvittrar. Söndag förmiddag, klockan är 10,38. Vi har redan hunnit med två frukostar och en fotbollsmatch (på gräset framför altanen, mellan frukostarna) och nu ligger resten av söndagen öppen. Hoppas att alla där hemma får en riktigt skön dag! Det ska vi ha.