En nyss hemkommens reflektioner

Igår kväll landade vi i huset, efter många timmars resande. Pappan har jobbat idag och vi andra har softat hemma. Packat upp, tvättat, lekt med efterlängtade leksaker. Skönt att slippa gå till dagis med jetlaggade barn som vaknade galet tidigt. Det har även givit tid för lite eftertanke. 

Bra grejer med att vara hemma:

- Rent, kallt, drickbart vatten, direkt från kranen. 

- Den mjuka, stora 270-sängen utan myggnät. 

- Inga fler kliande myggbett på barnens ben. Åtminstone fram till juni eller så. 

- Barnens (Henrys) efterlängtade kompisar.

- Föräldrarnas efterlängtade kompisar. 

Kassa grejer med att vara hemma:

- Kylan var nästan ännu mer obehaglig och ogästvänlig än jag mindes den. 

- När man inte haft någon bh på sig på fyra veckor och sedan ska kränga på sig en, inser man hur obehagligt det plagget faktiskt är. 

- För att bli lite snygg på fotograferingen klenade jag på mig mascara. Sen badade jag bort det och gjorde inte om det nån mer gång. Nu är det åter dax att rätta in sig i (det för mig ändå rätt begränsade) sminkledet.

- Redan på planet hem kom torrheten. På läppar, hud och nagelband. Nu är man fast i fuktighetskräms- och läppceratsträsket igen.

- Kläder. Strumpor. Overaller, vantar, mössor, kängor. 

- Att tvätta. Att hänga tvätt. Att vika tvätt. Stryka gör jag inte. 

- Att planera vad man ska laga för mat. Att laga mat. Att diska. Att plocka ur diskmaskinen. 

- Att städa. Generellt. Blä. 

Minus leder. Hemma bra men borta bättre? 

Sammanfattning

Fyra veckor har snart gått. I morgon åker vi till Krabi, tar en övernattning och flyger hemåt tidigt på onsdag. Så var det slut. Fyra veckor, en semester med extra allt. Känslor i alla riktningar. Lugn, glädje, lycka. Rädsla, skräck och vanmakt. Kärlek. Gränslös, kravlös kärlek. Tacksamhet. 

Jag har redan skrivit om det mesta. Det som kommer här är en reflektion över det andra. Det som gör just de här fyra veckorna speciella. Stort som smått, högt som lågt, glatt som ledsamt. 

Semesterns känslosensation avd. udda:

På Patty's Secret Gardens toalett satte jag mig ner för att kissa, bara för att upptäcka att toapappret var slut. Med lite vin innanför västen fattade jag mod.. tre djupa andetag - sen greppade jag rövsprutan. 

Utlåtande: Effektivt, rent, men oerhört blött. 
Läs gärna detta sköna inlägg i ämnet, skrivet i vår lägenhet av en gäst förra säsongen. 

Semesterns tristaste:

Världens bästa grannar har sålt sin lägenhet. Jag kan inte ens formulera hur tråkigt detta är för oss. De har funnits där för oss sedan lägenheterna var precis nya, och för varje år som gått så har vår vänskap stärkts. Vi kommer givetvis att hålla kontakten, men såklart blir det inte detsamma. Inget mer skönt altanhäng, inga fler middagar, inga spontana promenader eller massager eller kaffepauser. Inga fler värdefulla dos and don'ts från våra rutinerade Lantarävar. Imorgon är sista dagen som grannar. 

Semesterns lilla Lassie:

Tre barn på Slow Down får för närvarande rabiesvaccin. Henry, Malte och Moa Lehtosalo, 6 år. Om någon känner sig sugen på att ringa Se och Hör, så blev stackarn attackerad av en apa på Monkey School. Hälsa inte från mig. 

Semesterns framgång nr 1:

Övning ger färdighet. Malte är numera en toalettkissare! Dessvärre är han dock även en kalsongbajsare, vilket är något tålamodsprövande. Men - det går åt rätt håll, bara resten kvar! 

Semesterns framgång nr 2:

Båda barnen har slipat duktigt på sina simskills. Hade vi fortsatt det dagliga badandet några veckor till så hade vi nog kunnat avlägsna puffarna från lillebrors armar också. Så häftigt det är att få följa barnens utveckling dagligen, och få vara med där och då när framstegen görs. Att få vara den som gör high-fivet, att se stoltheten i deras ögon och få dela glädjen.

Semesterns "mormor":

För två år sen fastnade mormor i bränningarna på Long Beach. Stranden är ganska brant på sina ställen, och när vågorna är höga kan det bli rejält strömt precis inne vid land. Mormor kom liksom inte igenom, utan fastnade och tumlade runt i bränningarna som i en centrifug. "Henry och pappa" (dvs Niklas) fick rädda henne (hjälpa henne på fötter) och detta har vi pratat om och skrattat åt i två års tid. 

I år (och förmodligen under de år som följer) kommer vi även att prata om mormors gecko. En morgon skulle mormor flytta ljuslyktan som står på bordet, för att vi skulle få plats med frukosten. Vad hon inte visste var att en ödla hade använt lyktfoten som natthärbärge, och när hon lyfte lyktan spratt den yrvakna ödlan till. Mormor tjöt, släppte lyktan och for upp i soffan, snabb som en vessla. Vem blev mest rädd?

Semesterns goda samvete:

Jag har erkänt dålig karaktär. Jag är en sporadisk motionär. En periodare. Jag gör ingenting, länge. Sedan stramar byxorna i linningen och jag pekar på mig själv med hela handen och säger till på skarpen att nu får det vara nog. Och sen lägger jag ner godis och minskar portioner och springer och gör 7-minutaren typ varannan dag tills byxorna sitter normalt igen. 

Här finns alla möjligheter. Det är träningspass på stranden femtio meter från lägenheten varje dag, ibland flera gånger varje dag. Roliga pass, varierade, peppande, glada, Wohoo-nu-kör-vi-pass. Vi har ett gym. Trettio meter från lägenheten. Volleyboll kan man visst också spela om man vill. 

Och folk ligger i! De är jätteduktiga! De vallfärdar till de roliga passen, ligger och krälar och svettas i sanden. De passar på när de har tid och möjlighet och barnen är i skolan och alla blir säkert rastlösa av att bara ta det lugnt. 

Jag ska vara ärlig. Jag hade nog tänkt att träna. Och jag har ju faktiskt varit på två (eller snarare ett-och-ett-halvt, jag var rätt sen andra gången) gratis friskispass, och tre yogapass! Fast på fyra veckor är det ju inte mycket att skryta med. 

Fast äh - jag väljer att inte ha dåligt samvete. Här är inga byxor tajta i linningen, bikinin expanderar tillsammans med mig. Jag har inga ambitioner om någon platt mage, jag vill ta det lugnt och njuta och vara som jag är. Det är rätt gött faktiskt. Så, nu är "kanske-imorgon"-tiden snart slut. Det är nästan en bedrift att lyckas att inte delta på ett enda pass på fyra veckor. 

Semesterns krydda:
Koriander. Så galet gott! Bara att skriva detta får det att vattnas i munnen på mig.. 

Semesterns halleluja:
Fyra vuxna och två barn på 85 kvadrat. Det har gått fantastiskt bra! Visst, det har med all säkerhet bitits i tungor och nypts i armar både lite här och var, men vi klarade det! Och med bravur dessutom! Heja oss!

Semesterns fokus:

Inte en enda utekväll. Ingen huvudvärk dagen efter. Ingen guys-night-out och ingen girls-dito heller. 

Några trevliga kvällar med barnvakt, men inte heller de särskilt sena. 

Det har varit mycket fokus på barnen, deras mående och deras önskemål. Henry är som vanligt morgonpigg, och han vill inte gå upp ensam. Det är såklart ett mindre problem om man är pigg och utvilad själv. Restaurangval, strandhäng och aktiviteter hemmavid - till mångt och mycket har vi lyssnat till barnens önskemål och initiativ. Det är ju deras semester också, och jag är säker på att de uppskattar valen vi gjort, även om de inte är direkt medvetna om dem. Och för att vara helt ärlig har de tidiga kvällarna passat oss utmärkt också. 

Så imorgon påbörjar vi resan hemåt. Det har helt klart, trots allt, varit den absolut bästa lantaupplevelsen hittills. Tack vare min underbara lilla familj, mina fina föräldrar, våra härliga grannar och goda vänner och alla som har förgyllt våra dagar här i solen. 

Livets lista

Eftersom vi är på ett paradisiskt ställe, och försöker efter bästa förmåga göra så paradisiska saker som möjligt, så mycket och ofta som möjligt, eftersom det ju verkar som det smartaste, roligaste och härligaste att göra, kommer här nu en lista över stora och små trevligheter som har inträffat de senaste dygnen. De listas inte i någon som helst rangordning. 

1. Vänner.

Visst är det en ynnest att få hänga med en massa trevliga människor. Här där vi bor finns allt från riktiga superkompisar till ytligt bekanta, och alla är trevliga och glada och hjälpsamma och hälsar och pratar om ditten och datten i restaurangen, på altanen eller vid poolkanten medan barnen badar. 

Utöver det har vi återigen turen att ha några riktiga "hemmavänner" boende på stranden samtidigt som oss. Så härligt att få tid och möjlighet till kvalitetshäng med goda vänner som man träffar alldeles för lite och sällan hemmavid. 

2. Yrkesskicklighet. 

Här kommer en liten hyllning till vår vän och fotograf Petra. Hon kan sannerligen konsten att få barnen att slappna av och ha kul framför kameran. Hon kan dessutom få dem att sitta tätt bredvid varandra och få det att se ut som om de är världens bästa kompisar.. storartat! Vi ser verkligen fram emot resultatet av årets familjefotografering. 

3. Framgång i liten skala.

För fyra år sedan när vi senast besökte Krit Friendly Bar var hans ställe, som ligger lite avsides längst söderut på Klong Khong Beach, precis nyöppnat. Det var ett litet charmigt ställe, byggt av drivved och dekorerat med snäckor och korallstenar. Vi var sju gäster; Vi (Nicke, jag och bebis-Henry), Eleonor och Toni och två tyskar i stringbadbyxor. 

Nu när vi var där häromdagen, var stället fullsatt (dvs typ tjugo gäster). Allt var sig likt, samma sköna häng, men han hade utökat med hängmattor och vilstolar och en pizzaugn(!). Alltså vi snackar spartanskt. Samma drivved och koralldekor. Pizzaugnen stod utomhus, till vänster om toadörren. Ljuvligt. 

4. Familj.

Så härligt det är att så vara så nära sina föräldrar, och sin mormor och morfar, hela dygnet. Att få mysa med morfar i soffan när man är lite trött efter allt badande. Att få spela Fia med mormor och hon har tålamod med att man som knapp treåring inte kan några regler utan gör egna hela tiden. 

Lyxen med barnvakt så att man kan få en kväll på tu man hand med sin älskade man. 

Lycka är att få dela det som snart bara kommer att vara fina minnen med sina närmaste. 

5. Beachvolleyboll.

Idag var det turnering. Det är inte särskilt familjeoptimalt. Barnen vill leka med sin pappa, och de har inte någon jätteförståelse för att man inte kan springa in till honom på planen hur som helst. Det tar mer eller mindre hela dagen (idag åkte han ut i semifinalen kl 16,00), så jag och barnen har mest roat oss på egen hand. Dock är det riktigt kul och underhållande att kolla, så barnen har fått finna sig i att hänga vid planerna en hel del. Och pappan blir uppenbart lycklig av att kasta sig runt i sanden på jakt efter den där bollen.. Sandig, svettig, brunbränd och lycklig. 

6. Strandhäng generellt. 

Nog för att det är trevligt här på Slow Down och på Klong Dao Beach som är vår hemmastrand. Men den här ön är alldeles för proppfull med sköna strandhäng för att bara hänga hemmavid. Vi försöker så ofta vi kan att ta bilen och åka iväg någonstans. Det är de tillfällena man minns sen. Hemma i kylan och mörkret. Det där stället på den där stranden där de hade just den där supergoda mangoshaken. Eller den där coola bambuduschen eller där vi såg den stora gröna grodan eller byggde det jättestora sandslottet och alla hjälptes åt och Malte plötsligt vrålade: 

- Vad funkar bäst? Teeeeeamwork!! Och vi stämde in allesammans och sjöng/vrålade tillsammans (inklusive mormor och morfar) så det ekade över stranden. 

7. Mat. 

Seriöst. Så gott det är. Och vad grymma de är på god mat i det här landet. Jag äter mycket fisk. Och papayasallad. Efter att ha ätit papayasallad till lunch var och varannan dag på vart och vartannat ställe kan jag härmed (utan att vara ett dugg partisk) utnämna Slow Down som en helt outstanding vinnare i min alldeles privata papayasalladstillverkningstävling. 

Ikväll var jag och Nicke i Saladan och åt. Vi valde ett av thaiställena vid vattnet och pekade på tonfisken som låg död tillsammans bland sina fisk-, räk- och bläckfiskkompisar bland isen i båten framför restaurangen. Tre cm per person blev en grillad delikatess som täckte hela tallriken. Vilka smaker! Helt makalöst gott. 

8. Att unna sig. 

M; konstnären som kommer till oss och målar mikroskopiska dekorationer på naglarna, blommor på mina och spindelnät, spindlar och Pikachu på barnens. Malte är så stolt över sina naglar att han visar dem för alla som vill se. Och för alla ointresserade också.

Inte nödvändigt. Inte livsviktigt. Utan bara för att det är skoj och blir fint.  

Det finns fler exempel på paradisiska prylar. Men nu är klockan över midnatt och jag är trött. Så jag avslutar listan inspirerad av dem som just nu snusar lugnt bredvid mig:

9. Älskade barn. 

Trygga, fina, glada och nöjda barn. Oftast.