Det är ju ändå väldigt fascnerande (och förvisso väldigt thailändskt) att man, när man investerar massor i en sprillans ny resort (inkluderat ett gigantiskt uppblåsbart vattenland) prioriterar att dekorera hela stället med hundratals papier-machéfigurer i olika storlekar. En del två meter höga, andra stora som kaniner, övriga allt däremellan. Där fanns seriefigurer, tomtar, enhörningar, actiongubbar, folkvagnsbussar, svampar.. Ingen restaurang, trots att stället låg helt offside, men massvis av gubbar. Tja, varför inte.
Gårdagen gick i välbehagets tecken. På förmiddagen tog jag Henry i handen och vandrade bort till Phet, som utökat med en massagesala. Malte tog en massage i lördags, och det peppade storebror. Sagt och gjort, upp på britsen och sedan låg han där och blev genomgången i en halvtimme. Så fantastiskt det är att se de små njuta så helhjärtat.
Under tiden flätade massagetantens kollega flättanten mitt hår. Jag blir halvtomhalvt knäpp på alla småhår som fastnar i ansiktssvetten i tid och otid, men ett gäng flätor löste det problemet galant. Alltså, inte galant som i snyggt-galant, mer som i behändigt-galant. De får väl sitta i fram tills fotograferingen som väntar i mitten av veckan.
På eftermiddagen kom Nagel-M! "Vår" fantastiska nageldekoratör som gör blommor och regnbågar på små flicknaglar och Pokémon och Batman på små pojknaglar. Själv blev jag thailändskt kalasfin i ett mörkblått lack med matchande glitter.
Vilket passade fantastiskt bra, eftersom det strax därefter blev just - kalas! Vår älskade "gamle" granne Toni fyllde år, och som vanligt hade vi äran att få vara här tillsammans så att vi alla kunde fira honom. Han bjöd på fantastisk glasstårta från Two Scoops och som tack för det gratulerades han som sig bör med finfina presenter.
Idag har vi varit på kajakutflykt i Talabeng. Vi åkte longtailbåt ut, först till Dödskalleön (som såklart heter något annat egentligen, men det har jag glömt). Där kunde man med hjälp av upphängda bildäck klättra upp på den lodräta bergsväggen. Henry var taggad, och med hjälp av pappan kunde han traggla sig upp ända till den stora grottan som utgjorde dödskallens ögon. Ni må tro att det lös i ögonen av stolthet när han kom ner igen. Sedan kajakade vi runt hela Talabeng och besökte grottor och vackra laguner. Landskapet är ju fantastiskt, med dessa djungelbeklädda kalkstensöar som skjuter rätt upp ur havet.
På stranden där vi skulle äta lunch satt ett gäng apor och väntade på oss. Det är första gången vi ser apor sedan incidenten förra året, och nu var de dessutom rätt nära. Barnen tog det dock med hyfsad ro, och vi kunde äta vår mat utan att de kom alltför nära. Jag har funderat en del på hur barnen skulle komma att reagera, så det var skönt att det gick så bra.
Den efterlängtade familjen Lövdahl anlände äntligen till ön igår, så nu längtar vi efter dem och hoppas att vi kan ses en sväng imorgon. Det är ju liksom så, att hur mycket man än försöker att förtränga det, så rinner sanden så sakteliga genom vårt timglas och dagen för hemresa närmar sig obevekligt. Tre veckor går SÅ FORT!
Nåja, än är det inte slut. Vi får fånga dagen, ha roligt och njuta så mycket vi kan och hinner med av god mat, sol, bad och varandra. Hoppas ni mår bra därhemma, snart ses vi igen!
