Värdefull tid

Hur mycket får man egentligen gjort här på Lanta? Vad bör prioriteras? Vad är viktigt och vad är inte så viktigt?

Här kämpar jag för tillfället med tiden. Vi borde just nu ha all tid i världen till umgänge, träning, parmys, jobb, långa luncher, samtal med grannen.. men tiden går bara så sanslöst snabbt. 

Vi har ramlat in i vardagen här på vår Thaimout på Koh Lanta. Livet innan skola var intensivt med aktivitet och samvaro 24/7, retsamma barn med för mycket tillsammanstid. Träning, jobb och samtal petades in mellan poolbad och paddfajter. 

Nu är vi i nästa fas. Den ineffektiva fasen. Fånga-dagen-innan-den-är-slut-fasen. 

Barnen startar skoldagen kl 09, innan det är det frukost, lite häng framför Youtube, tandborstning, myggsprayning och solfaktorinsmörjning. Efter avlämning är det dax för igångstartning av vuxendagen. Valen ska göras. Träna nu eller senare. Ska vi försöka oss på att jobba lite hemma, eller ska vi åka iväg nånstans där det är lite mindre distraktioner. Eller kanske ska vi hitta på nåt annat - se oss omkring, köpa orkidéer, handla lite frukt, oooo en massage hade suttit fint. Oavsett vad man hittar på så tickar tiden och i ett huj är klockan två och barnen ska hämtas igen.

Efter skoldagen är slut har vi infört avkopplingstid. Barnen landar på varsin thaimadrass, hänger framför Tom och Jerry och käkar lite frukt. De är rejält varma och trötta efter en dag i skolan, så det känns bra att bara ta det lite lugnt en stund. Kanske får man även ur dem någon liten anekdot från skoldagen om man har tur. Sedan är det upp och ut och så fullt ös igen. De flesta av barnens klasskamrater bor på området så de ses i poolen eller på gräset och spelar volleyboll eller hänger på stranden. 

Sedan är det dags att börja avrunda dagen - bestämma var middagen ska intas och tillsammans med vem, ta sig dit, få Malte att sitta still mer än trettio sekunder i stöten och helst äta upp, komma hem, sanera barnen från sand i duschen, borsta tänderna och läsa en bok. 

Och det var den dagen. Dagen därpå ser väldigt liknande ut. 

Eller så är det en specialdag - som den i tisdags när Petra inkasserade sin fyrtioårspresent och vi var fyra tjejer som ägnade dagen åt thaiboxningsträning, golunch och en tvåtimmars spabehandling. Vardera. Eller så är det en specialkväll som den i onsdags med tjejmiddag där tjugo exalterade fruntimmer skjutsades runt på ön i barnens skolbuss till långt in på småtimmarna. Eller så är det volleyboll i någon form. Till och med mamman har vågat sig in på plan nu och har minsann gjort både sin första träning och turnering! Turneringsdebuten var i lördagens familjeturnering där grekfamiljen hade ett lag tillsammans med Tomas och två grannbarn. Vi förlorade varenda match, mycket tack vare den snedpassande mamman. Men vi kompenserade genom att vinna Fair Play-priset som dagen till ära bestod av glass. Den sämsta förloraren i laget straffade sig själv genom att inte ta någon glass. Tur att fadern är Fair Play nog så det räcker åt oss båda. 

Tomas är alltså här, sedan en och en halv vecka. Min kusin. Det är härligt. Vi hänger mest hela dagarna, och mest hela kvällarna. Det är jättekul att visa honom alla guldkornen på ön och dela nya upplevelser tillsammans. Barnen älskar honom, såklart, vem gör inte det. Jobbkvällar blir det ont om då vi hellre sitter och blarrar. Men vad gör väl det, jag är så mosig i huvudet ändå den tiden på dygnet. Bloggar gör jag visst inte heller. 

Jag vill inte stressa. Jag vill inte att tiden ska gå för fort och jag vill fylla dagarna med avkopplande och givande aktiviteter. Jag vill fylla dem med rörelse, goda samtal och skratt och umgänge. Jag vill lägga kvällarna på att sitta och prata skit med min kusin och min man eller någon förbipasserande granne. 

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag har till och med börjat fasa ut min telefon. I avseende att det inte blir några foton tagna så är det ju synd, men på alla andra sätt så känns det befriande. 

Kontentan är väl att tiden är värdefull. Och den går skitsnabbt. Vi har snart varit här halvtid och något säger mig att andra halvan kommer att gå snabbare än första. Så - hur stoppar man tiden? 

Ingen teknik men mycket vilja

Kantiang bay med grannfamiljen

Inget sandslott utan vallgrav. Det är sen jättegammalt.

Kompisar

Stinkande handskar på glimrande tjejer

Glada och förväntansfulla mopedister

Cirkusskola - varför inte?

Uppladdande brudar inför tjejkväll

Lanta Animal Welfare

Sugen på att adoptera katt? Not so much.

Men söta är de ju, de små liven.

Pattys Secret Garden by the Sea

Skönt beachhäng

Massage till Malte

Och så lite cirkusskola

 Det Fair Play-vinnande volleybollaget

Sista lovveckan på Lanta

En gång tidigare har vi varit på Koh Rok, paradisön med den pulvervita stranden, fantastiska snorklingen och alla eremitkräftor med varierande skalutföranden som vandrar omkring. Nio år sedan tror jag, när lägenheten var ny och vi var här i två veckor och möblerade. 

Med lovlediga barn i behov av omväxling tackade vi ja till att följa med familjen Forsanker på en endags snorklingstur till Koh Rok och Koh Haa. Barnen preppades med snorkelövningar i poolen och sedan var vi redo för fisksafari. Jag hängde med Henry på första snorklingsstoppet. Höll honom i benet för att han inte skulle simma ifrån mig. Delade upplevelser. Hittade clownfiskar i spagettikorallerna, pekade på stora skimrande blå fiskar och trekantiga gul- och svartrandiga. Så fantastiskt! Både snorklingsupplevelsen såklart men framförallt att dela den med min son.

Vi steg inte ens iland på Rok Yay, eremitkräftornas hem. Istället landsteg vi på Rok Noi med hjälp av en flytbrygga i blå plast. Jag räknade till femton speedboats och ett par ytterligare större båtar som ankrat mellan öarna för att släppa av lunchhungriga turister. Massaman och wokade grönsaker langades ut på skolbespisningsmanér till hordena av bikiniklädda. Där fanns förbudsskyltar mot drönare och ett alldeles nytt servicehus med superfräscha toaletter. Jag fattar ju såklart också att det inte funkar i längden att tusentals turister går omkring och skvätter i buskarna hursomhelst. 

På hemvägen var det massiva vågor och speedboaten slog och krängde. Tack ock lov klarade vi oss från sjösjuka men snorklingen vid Koh Haa fick ställas in. Det gjorde inte jättemycket. Vi tar det en annan gång, kanske vid ett annat tillfälle när det inte är riktigt fullt så mycket julkommers bland korallreven.

Dagen efter var det fyrmannaturnering. Niklas spelade med Petra (hon som har tagit alla våra fina familjebilder), hennes man Anders och deras äldsta dotter Frida. En stund efter laget åkt ut i semifinal satte familjen Grek sig, tillsammans med ytterligare två familjer, i en taxi och drog till Lazy Lodge på Klong Khong. Där badade redan en intet ont anande fyrtioåring (samma Petra) som blev glatt överraskad när vi dök upp. Sedan hängde vi där hela kvällen - spelade volleyboll i solnedgången, åt fantastisk mat, skrattade och pratade kvällen lång. När barnen blev trötta lämnades de i pappornas omvårdnad och vi tjejer (mammor? damer? kvinnor?) svidade om/ner till shorts och linne. Nu väntade förfest med partysminkning hos Valla, karaoke och shots på Funky Monkey och dans med måleriinslag på Mushroom bar. Därav nedklädningen. Jag kände mig bara lite gammal. Jag var i alla fall väldigt mogen som åkte hem och lade mig redan vid klockan 03. Efter att ha duschat av mig (nästan) all färg förstås. Barnen hittade både rosa och gröna festrester på mig dagen efter. Även om jag tvingades ta det väldigt lugnt i måndags så var det fetvärt efter en fantastiskt trevlig och skoj kväll och natt. Och vad gjorde det - det var ju trettondag och då vet ju alla att det är fullt tillåtet att ta det jättelugnt. 

I tisdags var det så dags för inskrivningssamtal i skolan. Jag och Henry träffade Eva-Karin, en rutinerad Lantalärarinna och hade ett informativt och grundligt möte om vad Henry ska jobba med framöver. Åtta barn ska gå i hans klass, Krabban, som är en F-1:a. Alla barnen kommer att jobba med sin individuella planering under sin skoltid vilket ställer krav både på läraren och på eleven. Det är ju inte lika enkelt att ha genomgångar med alla som arbetar med olika saker och eleverna måste kunna läsa sina egna instruktioner individuellt. 

Skolan där Henry och Malte ska gå på är en liten filial till den stora Lilla Svenska Skolan som ligger på mitten av Klong Dao-stranden. Trettio elever går det totalt på Slow Down-filialen från förskolan till åk 5. Jympa har de på onsdagar. De kommer i badbrallor på morgonen, har jympa barfota på stranden och sedan sprutar fröken av dem med en vattenslang efteråt. Lunch äter de på restaurangen och på fredagarna får de glass efteråt. På måndagarna är det storsamling och då träffas alla barn, föräldrar och lärare innan skolan börjar på morgonen. Det delas information och dricks kaffe och så sjunger man den thailändska nationalsången. Varje dag lämnar man sitt barn vid 09 och hämtar igen kl 14. Sedan är det en liten nätt promenad på hundra meter hem till mellis och hemmamys. 

Både Niklas och jag jobbar ju när vi är här, stödjer upp hemmavid med några procent vardera. Hittills har vi varit hänvisade till kvällsjobb då vi lagt dagarna på att fokusera på barnen. Nu som först kan vi börja lägga några timmar om dagen på jobb. Och ändå hinna med annat. Som träning. Umgänge med grannar. Volleyboll. En förmiddag med yoga. En moppeutflykt på tu man hand. 

En månad har gått med fokus på barnen. Två månader kvar med fokus på barn OCH på oss själva OCH på varandra. Ovant! Men vi får väl öva helt enkelt. 

Lunch framför dagens volleybollturnering. I huset bakom till höger finns Korallen - Maltes dagisavdelning

Grannens bougainvilleabuske har exploderat i cerise nyanser

Malte och jag lyxade till det med Night Market-mat häromkvällen - billigt och gott!

Hårklippning och munkar, bra utflyktsfacit!

På väg till skolan första morgonen

Första storsamlingen i skolans sala

Varje onsdag kl 08 skrålar nationalsången från tzunamivarningstornet bredvid Slow Down. Vi kan den inte ändå.

Första skollunchen

Fin utsikt från skolmatsalen! Bild stulen från Lilla Svenska Skolans konto.

Fullt fokus på fyrtioåringens färgmålning

Henrys måndagsmassage

Häng i gungan. Skönt en trettondag som denna.

Qi gong-premiär

Innovativt och skönt barhäng

Mrs Joy, Saladans meste leverantör av fruktshake och mango + sticky rice

Hemmagjord glass på Night Market

Familjen på Koh Rok

Pulversand

Konsten att stoppa en snäcka i låset till lägenhetsdörren

Petra 40 år!

Festkvällens första Pina Colada

Klong Khong en minut efter solnedgång

Lazy Lodge på Klong Khong

Liten födelsedagskaka på Funky Monkey

Bilderna ovan hamnade dessvärre i oordning, men klockan är snart midnatt och jag orkar inte mecka med det mer. Så natti - ha det fint, så hörs vi snart igen! 

Ingen saknar överdragsbyxorna

Tre veckor i paradiset. Japp, solen skiner varje dag. Det är trettio grader varmt och det är behagligast i skuggan. Havet svalkar men man kan bada i en evighet utan att bli kall. 

De flesta vardagstråkiga moment är eliminerade. Tvätten lämnas runt hörnet och hämtas ren dagen därpå. Lunch och middag intas oftast på nån restaurang, ibland även frukost. Nån skjutsar dig när du ska nånstans. Hämtar dig när du ska tillbaks. Två gånger i veckan städas lägenheten. 

I år lämnade vi alla julförberedelser därhän. Andra fixade oxfilén på nyårsafton. 

Vi tjatar inte om överdragsbyxor, det gnälls inte om att behöva gå till fritids. Barnen har inget rum att hålla iordning i och de bestämmer själva vad de ska äta till middag. 

Och vi är alltid sams. Barnen bråkar aldrig. De gnäller inte, har aldrig långtråkigt och de retas inte NÅNTING. 

Alltså, seriöst. En vecka till skolstart. Familjen räknar ner. Fel - föräldrarna räknar ner. Barnen är nervösa, de är osäkra på vad som väntar dem men det kommer att bli toppenbra. Rutiner. Lite ordning och reda. Klasskompisar, utmaningar och struktur. 

För helt perfekt är det ju inte, såklart. Lika lite som vi styr över envis hosta, onda hälar, trafiken eller turistmagar. 

Men vi är utvilade. Det finns tid för samtal. Vi tar oss tid att sitta ner och prata om det som händer och det som sägs. Låter det inte bara gå förbi. Vi fångar upp. Vad hände nu? Varför? Hur kändes det för dig?

Jag blev påmind om idag att Malte snart fyller sex. 
- Såklart han beter sig så, han är ju en sexåring! 
Men, alltså, hur har jag kunnat missa det? Plötsligt är det lilla gladlynta barnet tyket och gör miner. Puttas och slåss! Storebror är helt överrumplad av att lillebror plötsligt gör motstånd, eller rent av tar initiativ, och föräldrarna häpnar, blir frustrerade. 

Men vi är där. Pratar med barnen (när man kan fånga in dem mitt i allt simhoppande), pratar med varandra. Sitter ner med dem, inte på kvällen när alla är trötta och inte har någon energi, utan där och då när det händer. 

På det stora hela har det varit tre behagliga och sköna första veckor. Vi har hängt med nya bekantskaper, gamla Lantavänner och kompisar från Jönköping. Vi har gjort utflykter, snorklat, paddlat kajak, ätit glass, firat jul och nyår, kalasat, spelat volleyboll, sprungit lite, gymmat lite, tränat lite.. och tagit det lugnt. Barnen trivs. De är för det mesta sams. Och än vill de inte åka hem. 

Tre paradisveckor på det gamla året. Nio kvar på det nya. En vecka till skolstart. 

Promenad till nya Malee Highlands

Härligt bad i den privata poolen tillhörande lägenheten våra vänner hyr på Malee

Riktigt fin utsikt, som på intet vis ges rättvisa i denna bild

Malte kan aldrig INTE bada i en pool. Övriga ungar hänger i spelhallen. 

5,5 kg tvätt, 220 thb. Klart på nyårsaftonskvällen.

Wilmas fyraårskalas! 

Varmt men kul! 

260 gäster på Slow Downs centercourt avnjöt toast skagen och en fantastisk oxfilé på nyårsaftonskvällen. Underbart trevlig och rolig kväll! 

Sminkad nyår till ära. En gång på tre veckor. Det kan absolut räcka. 

Uppklätt grekpar

Kärvänlig fem-och-ett-halvt-åring