Igår åkte vi till Lyms för första gången i år. "Vårt" ställe som vi hittade när Henry var liten, och som har givit oss så mycket glädje genom åren. Det är sig likt, men ändå inte. Borta är tanterna, som kom med sticky rice till bebis-Henry, nu har barnbarnen gjort stället till en resort med infinitypool och restaurangen bemannas av nochiga servitriser med ipads. Men - kvar är det viktigaste. Long Beach med sin ljuvliga utsikt. Träden som susar i brisen. Kristallklart vatten. Salas. Sanden. Stranden. Havet. Lyckliga barn, en hel dag. Lyckliga föräldrar.
Så i morse promenerade jag stranden bort för att delta i semesterns första Ashtanga practise. Såhär efteråt kan man ju undra varför det ska behöva ta en-och-en-halv vecka innan man får röven ur vagnen, men jag har inget bra svar. Jag kan bara beklaga. Jag ältar inte det, utan konstaterar bara att jag kom ur salan en-och-en-halv timme senare med ett nöjt leende på läpparna, och att det suttit kvar sedan dess.
Ikväll vispade mormor och morfar ihop pannkakssmet och gödde våra barn med uppmärksamhet, pannkakor och fokustid, så att vi fick en kväll med några av de mest livgivande och härliga människor jag känner. (Kom ihåg: japp, på lyset) Vi har ätit och druckit gott och skrattat och pratat. Så härligt med vuxentid, det är verkligen en bristvara som småbarnsförälder. Oavsett världsdel.
NU har jag landat. Det tog 1,5 vecka, och jag är halvlurig. Men jag bara konstaterar - jag ligger i sängen, klockan är 23,59 och jag är lycklig.
Barnen mår bra och trivs. De badar och leker och kivas. Mormor och morfar mår bra (lite hosta kvar på mormor, men hon är på bättringsvägen) och trivs. Niklas spelar volleyboll, mår utmärkt och har det hur gott som helst. Jag oxå. Ja, volleybollen har jag ju inte vågat mig på förstås. Men det är lugnt. Jag är lugn. Livet är fint.
Och med det sagt - god natt och sov gott. Vi hörs snart igen - då ska jag delge lite tristare nyheter.
3 kommentarer:
Vad fantastiskt härligt att läsa! Ni är sååå värda att få känna allt det ni just nu känner. Fortsätt njut av stunden vänner! 💕
Johanna - så härligt att läsa vad du skriver - bra att mormor är på bättringsvägen! å övriga familjen verkar ju må jättebra! Det är så roligt att se Henry & Malte, de växer - inte alldeles lätt att se skillnad på dem, Malte är ju lite ljusare! Det måste va´ skönt att få lite "vuxentid" ibland, å´jag tror att mormor & morfar kan tänka sig att "dela ut" ännu mer av den varan! Kram till er alla!
Åh, luriga Johanna!!! ❤ Så härligt ni har det, och mycket tid kvar att njuta! Hälsa alla! 😘😘😘
Skicka en kommentar