tisdag 7 januari 2014

Henrys fortsatta äventyr!

Så var det nedräkning igen.. Thailand och Koh Lanta väntar runt hörnet, och därmed tar jag upp bloggandet igen!

Det är ett år senare, Henry fyller 21 månader idag. Han är fortfarande en "big boy" som thailändarna gillade att kalla honom som gillar mat, men det ska ännu hellre vara fika. Han springer snabbt, och är man inte snabb nog så hinner han hoppa några gånger i närmsta vattenpöl innan man fångar in honom. Han är för det mesta rätt nöjd och glad, pratar mycket och gärna och berättar både om sånt man fattar och sånt som bara han fattar. Han kan säga katt och ko och Hlora (dvs Flora, bästa kompisen), mormor och morfar och en massa andra väsentliga ord. Tomte, gran och gumba (behändig sammanslagning av gumma och gubbe, används mest i pepparkakesammanhang) har varit populära ord nu i juletid. Envis är han också, jag fattar inte var det kommer ifrån.. Men lirkar man lite med honom så går det mesta ändå rätt bra.



Om två och en halv vecka går flyget till Thailand. Vi har ingen sittplats till vår lille grabb, det blir ju spännande.. Det roliga med den flygresan är att vi blir många bekantingar på samma plan! Mamma och pappa åker samtidigt, och även våra bästa vänner Maria, Tobias och Flora! De har inte varit i Thailand tidigare, och jag hoppas verkligen inte att detta blir deras sista besök. I så fall har vi verkligen misslyckats i vår marknadsföring.

Nu är det fokus packning! Vad ska med, vad ska inte med, vad ska kanske med och vad får absolut inte glömmas bort.. Vad ska packas i handbagaget och hur ska allt få plats? Henry har ingen egen väska denna gången. Vi har valt att åka till Krabi direkt för att slippa mellanlandning. Då är det charter som gäller, med allt vad det innebär. Nåja, det löser sig. Egentligen är det ju mest grejer till Henry som får prioriteras. Erfarenheten säger att man ändå bara använder en bråkdel av sin egen packning.



Hursomhelst, det är här vi ses framöver, om ni vill!
Sawadee Kha!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Henry kan faktiskt säga "Gustav" och DET är stort tycker jag, och inte för att det är hans kusin utan för att det är ett svårt namn att säga!

Kram från faster Johanna

johannagrek@gmail.com sa...

Så sant Johanna, han säger både Erik och Gustav! Det gäller ju att lägga krutet på de viktigaste orden, dvs på dem som står en närmast.
Kramkram!