Hemresa

Flyget hemåt lyfte kl 13,00 thai-tid från Krabi. Vår strategi för att minimera jet-lag var minimalt med sömn, men det är ju inte alltid lätt att åstadkomma. Henry  sov en stund i taxin till Krabi, och somnade igen vid våra fötter på flygplansgolvet framåt 17-tiden. Vi lät honom sova tre timmar, och sen väckte vi honom. Under tiden hann vi flyga över ett molnfritt Himalaya, vilka imponerande vyer från 11000 meters höjd!

Henry var för övrigt på osedvanligt gott humör och verkade ofattbart nog att trivas bra i våra knän under den 12,5 timmar långa resan hem. Passagerarna runtomkring var nog lika nöjda över detta som vi och han fick mycket beröm. 

När vi kom till kalla Landvetter var klockan 20,30 svensk tid och snälle farbror Tommy stod och väntade på oss. Henry somnade i bilen hem och sov till kl 02,00. Då tyckte en klarvaken Junior att det var morgon (08,00 thailändsk tid) så vi bytte blöja, kastade lite boll och tittade på film fram till kl 05,00 då han somnade igen. Som tur var hade jag tagit en föräldradag på måndagen, och Henry fick vara hemma från dagis. Vi ägnade dagen åt mys, och försökte i mesta möjliga mån komma iordning med tider och sömn. 

Över lag så gick det förvånansvärt bra med hemresan. Jag funderade en del på det på förhand, men jag hade inte behövt oroa mig. 

Barn anpassar sig förvånansvärt bra till nya omgivningar, miljöer och förutsättningar och hemma-shocken blev nog minst för Henry. Jag själv satt på måndagmorgonen dagen efter hemkomst och tittade tomt ut genom fönstret på allt det gråa och kalla. Sanslösa kontraster. Men Thailand finns kvar, och förhoppningsvis så dröjer det inte alltför länge till vi har förmånen att få komma dit igen.