Lyxliv

Såklart det är. Äta ute, slippa diska. Få lägenheten städad. Ställa ut smutstvätten på verandan och få tillbaka den två dagar senare ren och ihopvikt, färdig att läggas in i garderoben. 

Absolut. Men lyssna på detta då! 

Att få äta frukost utomhus till fågelsång. På gröten ligger skivade bananer som smakar som att någon har tryckt ner tre bananer i en enda decimeterlång. Knallgula små skivor. 

Malte har haft feber. Gnällig. Lite oroliga föräldrar som inte gillar att ha en febrig unge i ett land där feber utan förkylning kan innebära allt möjligt konstigt. Men pappa är inte på jobbet. Vi hjälps åt dag som natt, utan att behöva ta hänsyn till att någon ska upp tidigt och måste vara utvilad. Henry blir inte åsidosatt, syns ändå, trots mammas och pappas fokus på lillebror. Och febern går ner, Malte mår bättre. 

Att känna doften av fyrtio vita orkidéblommor. Varje dag. De pryder vår veranda.

Idag på morgonen har Henry bajsat på toaletten! För första gången! Vilken seger, vilken lycka! Det är inte så enkelt det där, för vår lille goding. Att känna att han är nödig. Inte kissnödig, utan det andra. Att ha framförhållning, att känna innan det kommer. Det kämpas på. Många blöta och kladdiga kalsonger blir det. Men vi har tid. Ingen fara. Vi finns här. Hejar på när det blir rätt och städar upp när det går galet. Och så till slut! En korv! I toaletten! Yej!!

Solnedgången. Igår och ikväll. Och imorgon igen.

Att få ligga en meter från sin barndomskamrat på en massagebädd och babbla samtidigt som en thailändska med skrovliga men flinka fingrar knådar varenda muskel på hela kroppen. Vinden är ljummen. Vågorna brusar. Vi borde vara tysta, inte ska man ligga och tjöta när man borde ligga tyst och njuta. Men det går liksom inte, när man har så mycket att prata om. 

Glädjen i Henrys ögon när han hoppar från kanten ner i poolen. Vågar, vågar inte! Jo, ett, två tre! Hopp! De små tjut som undslipper varenda gång (varenda dag) han promenerar ner för trappen ner i det ljumna poolvattnet. 

Vattenmelon i mängder.

Maken. Solbränd, sandig och svettig som haft möjlighet att lägga en förmiddag på volleyboll. Lycklig av att få hoppa omkring på stranden jagandes efter en boll. 

Att ha tid för interaktion. Att prata med vänner, med nya och gamla bekanta. Gott om tid. Inte kallprata, utan varmprata, djupprata. Bara sitta ner och prata om allt möjligt med vem som helst. Vid poolen, vid häcken, hos grannen till vänster eller höger eller med den ovanpå. Att intressera sig. Så många så intressanta samtal.. Att lära sig om andra. Att lära sig om sig själv. Att få ta del av andras liv och historia och erfarenheter. 

Maltes blick, full av kärlek och tillgivenhet, när han sakta sluter ögonen och somnar. 

En utvilad mamma och pappa som kan tackla en treårings vredesutbrott enligt skolboken, istället för att frustrerat skrika tillbaka. Bara det liksom.

Naken barnhud som doftar svagt av solsken, svett och solskyddsfaktor. 

DET är lyxliv.

Middag med Lövdahls i solnedgångsmotljus

Iskallt rosévin, en sann lyx här

Revbensmiddag och intressanta samtal med grannarna i 9:an

Skönhet

Med utsikt över solnedgången på Klong Kong

Kungatron

Älskade Eleonor och Toni