Efter ryggskottet kom nackspärret som ett brev på posten. Kändes det som, har ingen aning om det hade nåt samband egentligen. Hursomhelst gick jag till Slow Downs massös, och hon knådade ut det under en dryg timme. Det var inte skönt, men det var effektivt!
Pappa och jag blev osams, det är nog egentligen inte meningen att vi ska bo så här tätt tillsammans i mer än några dagar. Vet inte varför vi envisas, det blir alltid likadant. Nu är vi i alla fall hyfsat sams igen.
I tisdags var det gratis Friskisjympa på stranden framför Southern Lanta. En überentusiastisk kille från Jönköping håller i den, tre tisdagar i rad. Slutsatsen blev som alltid: jag har INGEN koordinationsförmåga. Kommande tisdag får jag hålla mig till att åtminstone försöka tajma benrörelserna. För jag ger inte upp. Och dessutom är det ju gratis.
Malte är numera en riktigt skojig liten kille. Han har börjat dansa! Han sitter (nädå, han har inte börjat resa sig eller ens åla sig nånstans alls) på tjockerumpan och när man sjunger eller han hör musik, så gungar han taktfast fram och tillbaka. Allvarsamt, som om han riktigt njuter av musiken. Han har även börjat peka mot lampan och säger papapapa (som självklart betyder pappa enligt Niklas, men njae, jag är inte övertygad). 
I onsdags var vi ett gäng tjejer (medelåldern var nog kring 45, så tjejer är nog i och för sig fel ord.. vad heter det egentligen? Kvinnor, så prettigt.. damer? Nä, verkligen inte. Nåja.) som gick på lokal! Haha, lokal var nog inte heller rätt ord.. Hursomhelst. Vi startade kvällen med ett par drinkar i solnedgången här nere i restaurangen. Sen tog vi oss till Relax Bay och Lazy Days. Där åt vi gott, hade givande samtal, drack gott vin, skrattade och trivdes. Så härligt med lite tjejigt tjöt! Det var längesedan och välbehövligt. Efter middagen skulle vi till utestället Treehouse, ett liveband-ställe på Long beach byggt på pålar. Vi kom dit, och stället var helt nedsläckt! Mycket överraskande såklart, men tydligen var det någon sorts religiös non-alcohol-dag på uteställen utan matservering just i onsdags. Otur! Jaja, vi hade sett att det var öppet på ett annat ställe längs vägen, så vi styrde kosan dit istället. En mojito, och Linda och jag var redo för karaoke! Efter ett bejublat framträdande av "I want to break free" var det dax att tacka för oss.
I övrigt? Tja, det rullar på. Vi har ett par veckor kvar här, och mamma och pappa en. På måndag lämnar familjen Loosme och sen åker rätt många av familjerna kring då vi åker hem. Långledigheten närmar sig slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar