Sammanfattning

Fyra veckor har snart gått. I morgon åker vi till Krabi, tar en övernattning och flyger hemåt tidigt på onsdag. Så var det slut. Fyra veckor, en semester med extra allt. Känslor i alla riktningar. Lugn, glädje, lycka. Rädsla, skräck och vanmakt. Kärlek. Gränslös, kravlös kärlek. Tacksamhet. 

Jag har redan skrivit om det mesta. Det som kommer här är en reflektion över det andra. Det som gör just de här fyra veckorna speciella. Stort som smått, högt som lågt, glatt som ledsamt. 

Semesterns känslosensation avd. udda:

På Patty's Secret Gardens toalett satte jag mig ner för att kissa, bara för att upptäcka att toapappret var slut. Med lite vin innanför västen fattade jag mod.. tre djupa andetag - sen greppade jag rövsprutan. 

Utlåtande: Effektivt, rent, men oerhört blött. 
Läs gärna detta sköna inlägg i ämnet, skrivet i vår lägenhet av en gäst förra säsongen. 

Semesterns tristaste:

Världens bästa grannar har sålt sin lägenhet. Jag kan inte ens formulera hur tråkigt detta är för oss. De har funnits där för oss sedan lägenheterna var precis nya, och för varje år som gått så har vår vänskap stärkts. Vi kommer givetvis att hålla kontakten, men såklart blir det inte detsamma. Inget mer skönt altanhäng, inga fler middagar, inga spontana promenader eller massager eller kaffepauser. Inga fler värdefulla dos and don'ts från våra rutinerade Lantarävar. Imorgon är sista dagen som grannar. 

Semesterns lilla Lassie:

Tre barn på Slow Down får för närvarande rabiesvaccin. Henry, Malte och Moa Lehtosalo, 6 år. Om någon känner sig sugen på att ringa Se och Hör, så blev stackarn attackerad av en apa på Monkey School. Hälsa inte från mig. 

Semesterns framgång nr 1:

Övning ger färdighet. Malte är numera en toalettkissare! Dessvärre är han dock även en kalsongbajsare, vilket är något tålamodsprövande. Men - det går åt rätt håll, bara resten kvar! 

Semesterns framgång nr 2:

Båda barnen har slipat duktigt på sina simskills. Hade vi fortsatt det dagliga badandet några veckor till så hade vi nog kunnat avlägsna puffarna från lillebrors armar också. Så häftigt det är att få följa barnens utveckling dagligen, och få vara med där och då när framstegen görs. Att få vara den som gör high-fivet, att se stoltheten i deras ögon och få dela glädjen.

Semesterns "mormor":

För två år sen fastnade mormor i bränningarna på Long Beach. Stranden är ganska brant på sina ställen, och när vågorna är höga kan det bli rejält strömt precis inne vid land. Mormor kom liksom inte igenom, utan fastnade och tumlade runt i bränningarna som i en centrifug. "Henry och pappa" (dvs Niklas) fick rädda henne (hjälpa henne på fötter) och detta har vi pratat om och skrattat åt i två års tid. 

I år (och förmodligen under de år som följer) kommer vi även att prata om mormors gecko. En morgon skulle mormor flytta ljuslyktan som står på bordet, för att vi skulle få plats med frukosten. Vad hon inte visste var att en ödla hade använt lyktfoten som natthärbärge, och när hon lyfte lyktan spratt den yrvakna ödlan till. Mormor tjöt, släppte lyktan och for upp i soffan, snabb som en vessla. Vem blev mest rädd?

Semesterns goda samvete:

Jag har erkänt dålig karaktär. Jag är en sporadisk motionär. En periodare. Jag gör ingenting, länge. Sedan stramar byxorna i linningen och jag pekar på mig själv med hela handen och säger till på skarpen att nu får det vara nog. Och sen lägger jag ner godis och minskar portioner och springer och gör 7-minutaren typ varannan dag tills byxorna sitter normalt igen. 

Här finns alla möjligheter. Det är träningspass på stranden femtio meter från lägenheten varje dag, ibland flera gånger varje dag. Roliga pass, varierade, peppande, glada, Wohoo-nu-kör-vi-pass. Vi har ett gym. Trettio meter från lägenheten. Volleyboll kan man visst också spela om man vill. 

Och folk ligger i! De är jätteduktiga! De vallfärdar till de roliga passen, ligger och krälar och svettas i sanden. De passar på när de har tid och möjlighet och barnen är i skolan och alla blir säkert rastlösa av att bara ta det lugnt. 

Jag ska vara ärlig. Jag hade nog tänkt att träna. Och jag har ju faktiskt varit på två (eller snarare ett-och-ett-halvt, jag var rätt sen andra gången) gratis friskispass, och tre yogapass! Fast på fyra veckor är det ju inte mycket att skryta med. 

Fast äh - jag väljer att inte ha dåligt samvete. Här är inga byxor tajta i linningen, bikinin expanderar tillsammans med mig. Jag har inga ambitioner om någon platt mage, jag vill ta det lugnt och njuta och vara som jag är. Det är rätt gött faktiskt. Så, nu är "kanske-imorgon"-tiden snart slut. Det är nästan en bedrift att lyckas att inte delta på ett enda pass på fyra veckor. 

Semesterns krydda:
Koriander. Så galet gott! Bara att skriva detta får det att vattnas i munnen på mig.. 

Semesterns halleluja:
Fyra vuxna och två barn på 85 kvadrat. Det har gått fantastiskt bra! Visst, det har med all säkerhet bitits i tungor och nypts i armar både lite här och var, men vi klarade det! Och med bravur dessutom! Heja oss!

Semesterns fokus:

Inte en enda utekväll. Ingen huvudvärk dagen efter. Ingen guys-night-out och ingen girls-dito heller. 

Några trevliga kvällar med barnvakt, men inte heller de särskilt sena. 

Det har varit mycket fokus på barnen, deras mående och deras önskemål. Henry är som vanligt morgonpigg, och han vill inte gå upp ensam. Det är såklart ett mindre problem om man är pigg och utvilad själv. Restaurangval, strandhäng och aktiviteter hemmavid - till mångt och mycket har vi lyssnat till barnens önskemål och initiativ. Det är ju deras semester också, och jag är säker på att de uppskattar valen vi gjort, även om de inte är direkt medvetna om dem. Och för att vara helt ärlig har de tidiga kvällarna passat oss utmärkt också. 

Så imorgon påbörjar vi resan hemåt. Det har helt klart, trots allt, varit den absolut bästa lantaupplevelsen hittills. Tack vare min underbara lilla familj, mina fina föräldrar, våra härliga grannar och goda vänner och alla som har förgyllt våra dagar här i solen.