Vi ses igen!

Känns det vemodigt? frågar tremånadersresenären. Nä, inte alls, svarar jag. Oavsett om man är longstay eller kortsemesterfirare så är man färdig när man ska hem. Inställd. Nedräkningen har pågått ett tag. Är man iväg många månader så börjar tankarna på hemresan, den mentala förberedelsen, när det är flera veckor kvar.

Är man iväg tre veckor så tar nedräkningen två dagar. Ät den godaste papayasalladen, drick den lenaste kokosnötsshaken på det mysigaste stället med den finaste solnedgången och trevligaste personalen, i sällskap med de bästa vännerna en sista gång. En sista massage. Spela en sista volleybollturnering i lag med den bästa och fixa det lilla fixet med lägenheten som man väntat tre veckor att komma igång med..

Och så påminner man sig om grejer som är bra med Sverige - mindre myggbett, större säng. Ingen hönsskit på altanen. Ingen diskussion om rimligheten i att äta chicken nuggets både till lunch och middag. Inget tjat om att komma upp ur poolen efter två timmars konstant simhoppande. Skönt att slippa fundera över var nånstans middagen ska intas, för att inte tala om vad på menyn man ska välja.. ja, det ska sannerligen bli skönt att komma hem. Till rent kranvatten, sopsortering och säkrare trafik.

Trots ett antal vändor till Koh Lanta och Slow Down så tröttnar vi inte. Tvärt om så är vi gladare än någonsin att vi har vårt lilla paradis. Koh Lanta är en fantastisk ö, den bjuder på ständiga överraskningar och möjligheter och vi hittar nya favoritställen varje år att lägga till vår långa lista. Dessutom så blir det roligare och roligare att uppleva och utforska ön och öarna runtomkring tillsammans med barnen, och vi ser verkligen fram emot att dela vår thailändska framtid med dem. För många låter det säkert märkligt att alltid åka tillbaka till samma ställe, men oss passar det alldeles utmärkt.

Vi har genom alla år hört hur nöjda föräldrar och elever är med de svenska skolorna på Koh Lanta. Kanske har folk varit extra lyriska i år, kanske är det så att vi lyssnar lite noggrannare eftersom barnen närmar sig skolåldern. Oavsett så gör det oss vansinnigt taggade på att själva satsa på att om några år stanna lite längre och ha barnen en tid i skolan. Det är målbilden vi har med oss när vi säger adjö för denna gången.

Jag sitter nu hemma i soffan och skriver det sista på årets sista blogginlägg. Det är snö ute, och galet kallt. Vi har ätit raggmunk med fläsk till lunch. Väskorna är uppackade och tvättmaskinen kör.

Vi ser tillbaka på tre veckors semester med ett leende på läpparna. Alla har fått vara friska (i stort sett), barnen har varit glada och tillfreds. Henry har lärt sig simma och tagit alla fyra märkena jag tagit med hemifrån. Han har utmanat sig själv och gått i simskola, vågat klättra till dödskallegrottan, beställt själv på restaurangen och tagit massage, alltsammans grejer som krävt en hel del av honom och som fått honom att växa. Malte har stortrivts. Han har skaffat sig nya vänner i alla åldrar och charmat allt från thailändska små flickor till välvuxna tanter. Resorna har gått över förväntan, och vi kommer säkerligen välja alternativet att flyga från Axamo fler gånger. Vi är alla fyra tacksamma, nöjda och utvilade. Och vi ser alla fyra fram emot nästa gång vi får möjlighet att besöka fantastiska Koh Lanta.