Lätt att le

Rätt ut från altanen och hundra meter västerut så finns havet. Vågors brus, mjuk vind och korallblått ända till horisonten. Om man sluter ögonen och tar några djupa andetag så sprids leendet per automatik. 

Nu är det kväll och jag går istället runt huset, femtio meter åt andra hållet till vägen. Ingen trottoar, man får hålla sig till vägrenen i mörkret. En liten promenad i jakt på kvällssnacks bringar även den fram leenden. Dofter av alla de slag - mjukmedel från tvätteriet, avgaser från tuktukar och skotrar och duster från sopor nånstans längre bort. Kulörta lampor som blinkar ramar in barerna. Tvärs över vägen några meter norrut ligger en minimart och åt andra hållet ligger en annan. Dammiga varor och klent utbud, men det finns chips och öl som jag handlar av den lilla tjejen som tar betalt med ett leende för att sedan återgå med blicken till mobilen. Rätt över gatan går jag och köper ett par kulor glass till farfar, jag får dem i en plastmugg. På väg hem hivar jag en liten påse chips till tuktukföraren som slappar i väntan på en körning. Korta möten men många intryck och alla är glada. Skratt åt språkförbistring då jag försöker förklara att jag vill ta med glassen hem. Tacksamheten från killen i tuktuken som kollar på film i sin mobil som sitter fäst under backspegeln. Och jag återvänder till lägenheten med ett leende på läpparna. 

Det är så otroligt lätt att vara nöjd och tillfreds här. 

Idag har vi hängt i en sala på Klong Khong. Henry har ritat. Inte satt sin fot i havet. Malte har spelat Finns i sjön och badat. Slappat i hängmattan. Ätit frukt. 

Barnen trivs. Vi har roligt tillsammans och vi har mycket tid för lekhäng, sköna promenader, samtal och reflektion. Det är lätt att minnas tillbaka hur det var när vi var här då barnen var små, och lätt att vara tacksam över hur mycket enklare och roligare det är nu när de är större. 

Jag tror att leendena smittar. Oavsett om det är från glassförsäljerska till glassköperska eller mellan förälder och barn. Jag ler för lite till mina barn hemma. Förmodligen för lite mot alla andra också. Vad kan det bero på? Det är ju så enkelt!

Ännu en Skipbo i väntan på maten

Sandiga och svettiga efter träningspass

Trenden bland smågrabbarna: pärlor i luggen!

Promenad med brorsan i vattenbrynet

Ett av alla alster

Karaoke avslutar härlig tjejmiddag

Skönt liv på Klong Khong beach

I en hängmatta upphängd en sala gjord av drivved

Ananas! Och melon! Och papaya! Och banan! Och all annan frukt!

Longtailbåt förevigas

30+ i luften och 200 i sanden 

Salahäng hos Krit

Henrys lärare bad honom att skicka lite bilder, så nu är telefonen full av allehanda alster. Insidan av vår garderob, inifrån duschen.. Här är en bild av vår julsmyckade häck! 

Det blev ingen solnedgång ikväll heller, molnen var ivägen. Men det är vackert så det förslår ändå!