Deppig söndag

Idag åkte Eleonor och Toni härifrån. FY så trist och tyst och tomt det blev. Vi har vant oss vid att ha dem där. Att rådfråga, ta en kaffe med, att leka lite med, att yoga eller bada eller ta en massage med eller att bara säga två ord till när man mötts på gården. De är fantastiskt goda vänner, och det känns jättetomt att de åkt. 

Det måste vara det jobbigaste för de som är riktiga long-stayers, när vänner åker hem. Och så får man göra sig nya vänner, som sedan åker hem. 

Igår kväll var vi på nya favorithaket Lyms och hade avskedsmiddag. Det var trevligt. Henry vägrade somna i vagnen, men han höll sig lugn trots att han var trött. Kraschade dock i bilen innan Nicke startade den, och sov sig genom hela hemresan, avklädningen och nattningen.

Henry fick feber vid lunchtid i fredags, den hade sen sin kulmen natten till igår. Igår kväll var han feberfri igen och idag är han pigg. Vet inte vad det kan ha varit, tänder eller vad som. De lyser ju fortfarande med sin frånvaro, tänderna alltså.

Sen blev Niklas krasslig med sprängande huvudvärk igår kväll, vilket har hållit i sig till idag på förmiddagen. Nu är han piggare. Han har ju alla sina tänder, så det vet vi inte vad det var.

Ikväll ska vi käka med Patrik och hans familj, de reser vidare imorgon måndag. Många avsked är det.

Dock är det även många som är kvar. Och fler kommer. Mamma och pappa ser vi fram emot, de anländer om ett par veckor. Och nya trevliga familjer ramlar in hela tiden, så vi ser fram emot många nya spännande möten och bekantskaper framöver.