Baksidan av paradiset - del 1

Nedräkning tilll hemresa. Nej, vi åker inte än. Men det är lika bra att börja den mentala omställningen i god tid. Därför tänker jag framöver att fokusera lite mer på de negativa sidorna av vårt underbara Thailand. 

Dagens ämne: små skitdjur. Visst. Thailand är fullt av allehanda farliga och giftiga djur. Ormar, spindlar, rabiesapor, maneter, skorpioner.. Här ska jag istället fokusera på de lite mindre djuren. Inte direkt farliga, utan mer galet irriterande.   

1. Den lilla svarta flugan som surrar tre cm framför ansiktet. Känner ni igen den? Den är alltid ensam, men det är inte konstigt att den inte har några kompisar. Frågan är - vad gör den där, förutom att irritera livet ur en? Den käkar ju inte, såvida den inte lever på min utandningsluft alternativt svettdoft. Den är osannolikt snabb och flyger så ostrukturerat så den är ju närapå omöjlig att slå ihjäl. Snacka om att ha fel fokus och ambitioner i livet. Koncentrera dig på nåt mer meningsfullt, är du snäll, flugjäkel. 

2. Myror. I allehanda storlekar; pyttesmå, jättesmå, ganska små. Lite större och jättestora. Det behövs bara världens minsta lilla barnmatsspill på altangolvet och genast är de där. Hur kommunicerar de, är frågan. Är det nån av dem som har en yttepytteliten megafon? HÄÄÄÄÄÄÄÄR!! BAAAARNMAAAATSSPIIIIIIILL!! Och sen kommer de i hundratal, tusental. Och bär och kånkar vågrätt och lodrätt. Och det hade väl varit ok, schysst att nån städar efter en liksom. Men de bits ju de små jäklarna. Det är inte lätt för en liten barnfot (eller vuxenfot för den delen) att se dessa småttingar, så rätt vad det är så har de ju istället tagit vägen över (eller under) foten. 

3. Kackerlackor. Bara namnet liksom.. Hu. Vi har inte särskilt ont av dem egentligen, det är mest i husen de härjar runt, där det är springor överallt som de kan kuta in i. Men emellanåt kommer det en kilandes. Planlöst, helt utan mål. Snabba som vesslor med eld i baken. Trettio centimeter i ena riktningen, nittio graders sväng åt höger med blixtens hastighet, femtio centimeter åt det hållet. Utan mening, utan mål, bara snabba och oberäkneliga. Läskiga helt enkelt, utan att vara ett dugg farliga. Konstigt egentligen. 

4. De där skitans myggorna. Det går inte att ha en sådan här lista utan att nämna myggorna. De är ju egentligen de otäckaste. Smittbärare och allt. Men att bli smittad av dengue (eller malaria) är ju egentligen väldigt osannorlikt. Det vardags-tråkigaste med myggorna är ju såklart betten. En del får dem (tex Henry) medan andra slipper. Och Henry är inte direkt mottaglig för rekommendationen "klia inte, för då kliar det bara mer".. Vi köper allehanda salvor och smörjer betten med, och klipper ner hans naglar så han inte ska riva sönder sig. Vi har myggspray och mygglampor och myggnät och myggrack. Nicke har förklarat krig. Han slår (med elracket) hundratals varje dag. Tröstlöst, nästa dag är de lika många igen.

Del 2 följer, hääääng med!