Bäst just nu!

Japp, exakt två dygn efter Maltes magsjukeutbrott blev jag sjuk. Till skillnad från Malte kräktes jag dock bara en gång (jämfört med Maltes femtontal) och ett par Dimor satte snart stopp i andra änden. Inte mycket att gnälla över alltså. I natt är det två dygn sen jag blev sjuk, bäst att låta Henry sova på en handduk och hoppas på det bästa..

De senaste dagarna har följdaktligen gått i sakta mak. Vi (gissningsvis till skillnad från en del andra) kör stenhårt på 48-timmarsregeln även här, och badar givetvis inte i poolen efter magsjuka. Vi har därför istället passat på att besöka några favoritstrandhak. Lyms på Long Beach i fredags, det underbara strandhänget där lille bebis-Henry hängde i thaivaggan och sov i salan medan massagetanterna puttade på med van hand. Relax Bay igår, då stannade mamman hemma och återhämtade sig efter nattens upptåg. Även där har barnen sovit gott i gungan upphängd i det stora skuggande trädet. 

Lyms Ricebowl för fem år sedan. Lättsövt barn till ljudet
av vågskvalp och vindsus i träden.

.. och här var vi på Relax Bay. Henry sover gott i trädet.

Samma träd, fem år senare. 

Underbara Lyms på Long Beach

Lyms anno 2018

I övrigt? Tja, det händer ju inte massvis här. Särskilt inte när man kör ryggläge inne i ac:n i ett dygn. 

På det stora hela kan vi väl konstatera att vi inte saknar våra små bebisar. Visst, utan dem hande vi ju rent krasst inte kunnat vara här så länge som vi var när de var små, men oooooo så skönt det är nu när de istället är BARN. Som går att prata och resonera med. Som säger till när de behöver kräkas, och som inte blir så sköra när de är sjuka. Som äter och som förstår att det är viktigt att dricka duktigt i värmen. Som inte behöver passas varenda sekund för att de inte ska promenera rakt ner i poolen. Visst var det mysigt med gunghäng, men det är ABSOLUT mysigare med grabbhäng. 

Hoppas ni mår bra därhemma. Vi hörs igen! 

Visst är de fina?!