Sista lovveckan på Lanta

En gång tidigare har vi varit på Koh Rok, paradisön med den pulvervita stranden, fantastiska snorklingen och alla eremitkräftor med varierande skalutföranden som vandrar omkring. Nio år sedan tror jag, när lägenheten var ny och vi var här i två veckor och möblerade. 

Med lovlediga barn i behov av omväxling tackade vi ja till att följa med familjen Forsanker på en endags snorklingstur till Koh Rok och Koh Haa. Barnen preppades med snorkelövningar i poolen och sedan var vi redo för fisksafari. Jag hängde med Henry på första snorklingsstoppet. Höll honom i benet för att han inte skulle simma ifrån mig. Delade upplevelser. Hittade clownfiskar i spagettikorallerna, pekade på stora skimrande blå fiskar och trekantiga gul- och svartrandiga. Så fantastiskt! Både snorklingsupplevelsen såklart men framförallt att dela den med min son.

Vi steg inte ens iland på Rok Yay, eremitkräftornas hem. Istället landsteg vi på Rok Noi med hjälp av en flytbrygga i blå plast. Jag räknade till femton speedboats och ett par ytterligare större båtar som ankrat mellan öarna för att släppa av lunchhungriga turister. Massaman och wokade grönsaker langades ut på skolbespisningsmanér till hordena av bikiniklädda. Där fanns förbudsskyltar mot drönare och ett alldeles nytt servicehus med superfräscha toaletter. Jag fattar ju såklart också att det inte funkar i längden att tusentals turister går omkring och skvätter i buskarna hursomhelst. 

På hemvägen var det massiva vågor och speedboaten slog och krängde. Tack ock lov klarade vi oss från sjösjuka men snorklingen vid Koh Haa fick ställas in. Det gjorde inte jättemycket. Vi tar det en annan gång, kanske vid ett annat tillfälle när det inte är riktigt fullt så mycket julkommers bland korallreven.

Dagen efter var det fyrmannaturnering. Niklas spelade med Petra (hon som har tagit alla våra fina familjebilder), hennes man Anders och deras äldsta dotter Frida. En stund efter laget åkt ut i semifinal satte familjen Grek sig, tillsammans med ytterligare två familjer, i en taxi och drog till Lazy Lodge på Klong Khong. Där badade redan en intet ont anande fyrtioåring (samma Petra) som blev glatt överraskad när vi dök upp. Sedan hängde vi där hela kvällen - spelade volleyboll i solnedgången, åt fantastisk mat, skrattade och pratade kvällen lång. När barnen blev trötta lämnades de i pappornas omvårdnad och vi tjejer (mammor? damer? kvinnor?) svidade om/ner till shorts och linne. Nu väntade förfest med partysminkning hos Valla, karaoke och shots på Funky Monkey och dans med måleriinslag på Mushroom bar. Därav nedklädningen. Jag kände mig bara lite gammal. Jag var i alla fall väldigt mogen som åkte hem och lade mig redan vid klockan 03. Efter att ha duschat av mig (nästan) all färg förstås. Barnen hittade både rosa och gröna festrester på mig dagen efter. Även om jag tvingades ta det väldigt lugnt i måndags så var det fetvärt efter en fantastiskt trevlig och skoj kväll och natt. Och vad gjorde det - det var ju trettondag och då vet ju alla att det är fullt tillåtet att ta det jättelugnt. 

I tisdags var det så dags för inskrivningssamtal i skolan. Jag och Henry träffade Eva-Karin, en rutinerad Lantalärarinna och hade ett informativt och grundligt möte om vad Henry ska jobba med framöver. Åtta barn ska gå i hans klass, Krabban, som är en F-1:a. Alla barnen kommer att jobba med sin individuella planering under sin skoltid vilket ställer krav både på läraren och på eleven. Det är ju inte lika enkelt att ha genomgångar med alla som arbetar med olika saker och eleverna måste kunna läsa sina egna instruktioner individuellt. 

Skolan där Henry och Malte ska gå på är en liten filial till den stora Lilla Svenska Skolan som ligger på mitten av Klong Dao-stranden. Trettio elever går det totalt på Slow Down-filialen från förskolan till åk 5. Jympa har de på onsdagar. De kommer i badbrallor på morgonen, har jympa barfota på stranden och sedan sprutar fröken av dem med en vattenslang efteråt. Lunch äter de på restaurangen och på fredagarna får de glass efteråt. På måndagarna är det storsamling och då träffas alla barn, föräldrar och lärare innan skolan börjar på morgonen. Det delas information och dricks kaffe och så sjunger man den thailändska nationalsången. Varje dag lämnar man sitt barn vid 09 och hämtar igen kl 14. Sedan är det en liten nätt promenad på hundra meter hem till mellis och hemmamys. 

Både Niklas och jag jobbar ju när vi är här, stödjer upp hemmavid med några procent vardera. Hittills har vi varit hänvisade till kvällsjobb då vi lagt dagarna på att fokusera på barnen. Nu som först kan vi börja lägga några timmar om dagen på jobb. Och ändå hinna med annat. Som träning. Umgänge med grannar. Volleyboll. En förmiddag med yoga. En moppeutflykt på tu man hand. 

En månad har gått med fokus på barnen. Två månader kvar med fokus på barn OCH på oss själva OCH på varandra. Ovant! Men vi får väl öva helt enkelt. 

Lunch framför dagens volleybollturnering. I huset bakom till höger finns Korallen - Maltes dagisavdelning

Grannens bougainvilleabuske har exploderat i cerise nyanser

Malte och jag lyxade till det med Night Market-mat häromkvällen - billigt och gott!

Hårklippning och munkar, bra utflyktsfacit!

På väg till skolan första morgonen

Första storsamlingen i skolans sala

Varje onsdag kl 08 skrålar nationalsången från tzunamivarningstornet bredvid Slow Down. Vi kan den inte ändå.

Första skollunchen

Fin utsikt från skolmatsalen! Bild stulen från Lilla Svenska Skolans konto.

Fullt fokus på fyrtioåringens färgmålning

Henrys måndagsmassage

Häng i gungan. Skönt en trettondag som denna.

Qi gong-premiär

Innovativt och skönt barhäng

Mrs Joy, Saladans meste leverantör av fruktshake och mango + sticky rice

Hemmagjord glass på Night Market

Familjen på Koh Rok

Pulversand

Konsten att stoppa en snäcka i låset till lägenhetsdörren

Petra 40 år!

Festkvällens första Pina Colada

Klong Khong en minut efter solnedgång

Lazy Lodge på Klong Khong

Liten födelsedagskaka på Funky Monkey

Bilderna ovan hamnade dessvärre i oordning, men klockan är snart midnatt och jag orkar inte mecka med det mer. Så natti - ha det fint, så hörs vi snart igen!