Henrys och Maltes äventyr: Värdefull tid

Hur mycket får man egentligen gjort här på Lanta? Vad bör prioriteras? Vad är viktigt och vad är inte så viktigt?

Här kämpar jag för tillfället med tiden. Vi borde just nu ha all tid i världen till umgänge, träning, parmys, jobb, långa luncher, samtal med grannen.. men tiden går bara så sanslöst snabbt.

Vi har ramlat in i vardagen här på vår Thaimout på Koh Lanta. Livet innan skola var intensivt med aktivitet och samvaro 24/7, retsamma barn med för mycket tillsammanstid. Träning, jobb och samtal petades in mellan poolbad och paddfajter.

Nu är vi i nästa fas. Den ineffektiva fasen. Fånga-dagen-innan-den-är-slut-fasen.

Barnen startar skoldagen kl 09, innan det är det frukost, lite häng framför Youtube, tandborstning, myggsprayning och solfaktorinsmörjning. Efter avlämning är det dax för igångstartning av vuxendagen. Valen ska göras. Träna nu eller senare. Ska vi försöka oss på att jobba lite hemma, eller ska vi åka iväg nånstans där det är lite mindre distraktioner. Eller kanske ska vi hitta på nåt annat - se oss omkring, köpa orkidéer, handla lite frukt, oooo en massage hade suttit fint. Oavsett vad man hittar på så tickar tiden och i ett huj är klockan två och barnen ska hämtas igen.

Efter skoldagen är slut har vi infört avkopplingstid. Barnen landar på varsin thaimadrass, hänger framför Tom och Jerry och käkar lite frukt. De är rejält varma och trötta efter en dag i skolan, så det känns bra att bara ta det lite lugnt en stund. Kanske får man även ur dem någon liten anekdot från skoldagen om man har tur. Sedan är det upp och ut och så fullt ös igen. De flesta av barnens klasskamrater bor på området så de ses i poolen eller på gräset och spelar volleyboll eller hänger på stranden.

Sedan är det dags att börja avrunda dagen - bestämma var middagen ska intas och tillsammans med vem, ta sig dit, få Malte att sitta still mer än trettio sekunder i stöten och helst äta upp, komma hem, sanera barnen från sand i duschen, borsta tänderna och läsa en bok.

Och det var den dagen. Dagen därpå ser väldigt liknande ut.

Eller så är det en specialdag - som den i tisdags när Petra inkasserade sin fyrtioårspresent och vi var fyra tjejer som ägnade dagen åt thaiboxningsträning, golunch och en tvåtimmars spabehandling. Vardera. Eller så är det en specialkväll som den i onsdags med tjejmiddag där tjugo exalterade fruntimmer skjutsades runt på ön i barnens skolbuss till långt in på småtimmarna. Eller så är det volleyboll i någon form. Till och med mamman har vågat sig in på plan nu och har minsann gjort både sin första träning och turnering! Turneringsdebuten var i lördagens familjeturnering där grekfamiljen hade ett lag tillsammans med Tomas och två grannbarn. Vi förlorade varenda match, mycket tack vare den snedpassande mamman. Men vi kompenserade genom att vinna Fair Play-priset som dagen till ära bestod av glass. Den sämsta förloraren i laget straffade sig själv genom att inte ta någon glass. Tur att fadern är Fair Play nog så det räcker åt oss båda.

Tomas är alltså här, sedan en och en halv vecka. Min kusin. Det är härligt. Vi hänger mest hela dagarna, och mest hela kvällarna. Det är jättekul att visa honom alla guldkornen på ön och dela nya upplevelser tillsammans. Barnen älskar honom, såklart, vem gör inte det. Jobbkvällar blir det ont om då vi hellre sitter och blarrar. Men vad gör väl det, jag är så mosig i huvudet ändå den tiden på dygnet. Bloggar gör jag visst inte heller.

Jag vill inte stressa. Jag vill inte att tiden ska gå för fort och jag vill fylla dagarna med avkopplande och givande aktiviteter. Jag vill fylla dem med rörelse, goda samtal och skratt och umgänge. Jag vill lägga kvällarna på att sitta och prata skit med min kusin och min man eller någon förbipasserande granne.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag har till och med börjat fasa ut min telefon. I avseende att det inte blir några foton tagna så är det ju synd, men på alla andra sätt så känns det befriande.

Kontentan är väl att tiden är värdefull. Och den går skitsnabbt. Vi har snart varit här halvtid och något säger mig att andra halvan kommer att gå snabbare än första. Så - hur stoppar man tiden?