Hemma bäst

Att åka runt med bilen på ön har helt klart sin tjusning. Det finns mycket att se och uppleva, och alltid nåt nytt att upptäcka. Men sanning att säga - att bara vara hemma, det slår faktiskt det mesta. 

Idag var en hemma-dag. Fast nej, förresten, den började och avslutades på Long Beach. På morgonen hängde vi på låset när Dr Salarin öppnade (jodå, hon har öppet även på söndagar, fast bara halva dagen), det var dax för Maltes uppföljande undersökning. Hans förkylning är mycket bättre, men han ska ändå fullfölja sin antibiotikabehandling så vi fick en flaska medicin till. Han blir så pigg och glad (..) av sin hostmedicin, så han sover bara två gånger om dagen nu. Jaja, det är bara några dagar kvar nu, sen är det dax att sluta med knarket. Huvudsaken är att han blir frisk. 

Henry hade en dipp i humöret på förmiddagen, så han mådde bäst på madrassen med en film. Det passade Nicke bra, för då kunde han vara med på familjeturneringen i volleyboll utan att vår lille pappasjuke treåring "störde". 

Glad Malte efter baljbadet

Eftermiddagen spenderade Malte i sin lilla plaskbalja, och Henry i poolen. När klockan blev fem tog vi bilen över backen till Thai cat där vi mötte upp familjen Wahlin. Jag åt (läs: slängde i mig medan jag samtidigt försökte mata en sur Malte som satt i en bebisovänlig thaimatstol utan överliggare, men sånt är ju livet som småbarnsförälder i Thailand) en grillad kungsmakrill som smakade förträffligt (jodå, det hann jag notera). Henry hittade en ny vän i Noa. De lekte i sanden hela kvällen, och Henry var så lycklig över uppmärksamheten. Hittills har det inte funnits nån given kompis här till Henry. Han har hängt lite med Frida och Filippa, som han har träffat tidigare, men det är allt. Han är ju inte direkt försigkommen, och tar inte kontakt i första taget. Någon treåring bor det tyvärr inte här för tillfället, så han får vara glad om någon av de äldre barnen tar sig an honom. Han skulle verkligen behöva en lekkamrat, men det ordnar sig säkert.  

I morgon är det måndag igen, och måndagsmarknad. Herrejösses, vi har snart varit här i två veckor.. Var tar tiden vägen? Vi har inga särskilda planer, och det känns bra. Vi trivs ju så hiskeligt bra med att bara vara hemma. 

Alltså.. jag är ledsen. Pulade med bilderna och deras placering halva kvällen igår. Jag reder inte ut det. Sen kom Toni och Eleonor och vi satt på altanen och pratade resten av kvällen, det var betydligt mer givande. Nu, en dag senare, publicerar jag detta oavsett bildplacering. Skitprogram. Alternativt skit bakom spakarna. Säkerligen det sistnämnda. Kram på er!