De flesta vardagstråkiga moment är eliminerade. Tvätten lämnas runt hörnet och hämtas ren dagen därpå. Lunch och middag intas oftast på nån restaurang, ibland även frukost. Nån skjutsar dig när du ska nånstans. Hämtar dig när du ska tillbaks. Två gånger i veckan städas lägenheten.
I år lämnade vi alla julförberedelser därhän. Andra fixade oxfilén på nyårsafton.
Vi tjatar inte om överdragsbyxor, det gnälls inte om att behöva gå till fritids. Barnen har inget rum att hålla iordning i och de bestämmer själva vad de ska äta till middag.
Och vi är alltid sams. Barnen bråkar aldrig. De gnäller inte, har aldrig långtråkigt och de retas inte NÅNTING.
Alltså, seriöst. En vecka till skolstart. Familjen räknar ner. Fel - föräldrarna räknar ner. Barnen är nervösa, de är osäkra på vad som väntar dem men det kommer att bli toppenbra. Rutiner. Lite ordning och reda. Klasskompisar, utmaningar och struktur.
För helt perfekt är det ju inte, såklart. Lika lite som vi styr över envis hosta, onda hälar, trafiken eller turistmagar.
Men vi är utvilade. Det finns tid för samtal. Vi tar oss tid att sitta ner och prata om det som händer och det som sägs. Låter det inte bara gå förbi. Vi fångar upp. Vad hände nu? Varför? Hur kändes det för dig?
Jag blev påmind om idag att Malte snart fyller sex.
- Såklart han beter sig så, han är ju en sexåring!
Men, alltså, hur har jag kunnat missa det? Plötsligt är det lilla gladlynta barnet tyket och gör miner. Puttas och slåss! Storebror är helt överrumplad av att lillebror plötsligt gör motstånd, eller rent av tar initiativ, och föräldrarna häpnar, blir frustrerade.
Men vi är där. Pratar med barnen (när man kan fånga in dem mitt i allt simhoppande), pratar med varandra. Sitter ner med dem, inte på kvällen när alla är trötta och inte har någon energi, utan där och då när det händer.
På det stora hela har det varit tre behagliga och sköna första veckor. Vi har hängt med nya bekantskaper, gamla Lantavänner och kompisar från Jönköping. Vi har gjort utflykter, snorklat, paddlat kajak, ätit glass, firat jul och nyår, kalasat, spelat volleyboll, sprungit lite, gymmat lite, tränat lite.. och tagit det lugnt. Barnen trivs. De är för det mesta sams. Och än vill de inte åka hem.
Tre paradisveckor på det gamla året. Nio kvar på det nya. En vecka till skolstart.
 |
| Promenad till nya Malee Highlands |
 |
| Härligt bad i den privata poolen tillhörande lägenheten våra vänner hyr på Malee |
 |
| Riktigt fin utsikt, som på intet vis ges rättvisa i denna bild |
 |
| Malte kan aldrig INTE bada i en pool. Övriga ungar hänger i spelhallen. |
 |
| 5,5 kg tvätt, 220 thb. Klart på nyårsaftonskvällen. |
 |
| Wilmas fyraårskalas! |
 |
| Varmt men kul! |
 |
| 260 gäster på Slow Downs centercourt avnjöt toast skagen och en fantastisk oxfilé på nyårsaftonskvällen. Underbart trevlig och rolig kväll! |
 |
| Sminkad nyår till ära. En gång på tre veckor. Det kan absolut räcka. |
 |
| Uppklätt grekpar |
 |
| Kärvänlig fem-och-ett-halvt-åring |
3 kommentarer:
Vilken härlig läsning! Så skönt att vara ledig tillsammans och bara ta det som det kommer. Dessutom i ett magiskt klimat. Här har vi nu haft jullov i snart två veckor och det är ju fantastiskt att få spendera så mycket tid med familjen. Nåååågot sämre väder bara 😄. Så spännande att få gå i skola i ett annat land! Förstår att det är lite fjärilar i magen. Som det ska vara såklart. Krama om dina grabbar från oss ❤️. Pöss!
Så härliga dagar, men skönt att få lite rutin... det kommer att gå jättebra, går båda på skolan som ligger på SlowDown?
Hej underbara Maria och Linda! Nu är första skoldagen avverkad, och allt verkar ha gått bra. Han som tror att han är sex (i alla fall beter han sig som det) tar för sig som att han ägde världen och sjuåringen är försiktigare än någonsin. I eftermiddags efter skolan ville han inte ens bada i poolen. Hoppas att det jämnar ut sig - en något mindre kaxig Malte hade inte skadat och en något mer framåt Henry hade också varit bra. Båda går på Slow Down. Smidigt! Lämning vid 9 och upphämtning vid 14.
Kramar till er och era fina familjer! <3
Skicka en kommentar