Idag tog vi första turen med bilen! En två år gammal Honda City, hur fin som helst. Malte har en splirrans ny bilstol (framåtvänd givetvis), och Henry sitter stolt som en tupp på en bilkudde i framsätet. Vi skulle hälsa på våra systrar på favoritstället Lyms Rice Bowl var det tänkt, så färden gick nån kilometer söderut till mitten av Long Beach. När vi kom dit var stället kvar, men inte en människa syntes till. Helt övergivet. Sorg! Så många underbara dagar vi har spenderat där, och så många fantastiska måltider.. Vad hade hänt? Syskonen är till åren, så någon kanske har gått bort? Eller så bar det sig helt enkelt inte, det var sällan mycket folk där. Vilket ju var en av anledningarna till varför vi uppskattade det så mycket.. Så tråkigt!
Vi har med thaivaggan till Malte, den som Henry spenderade så många sovstunder i för två år sen. Vi har ju testat den med Malte i hemma, men han fattar inte riktigt storheten med den.. Och det gick inte bättre idag heller, trots att vi ju hängde vaggan i dess hemmiljö; i skuggan av salataket av palmblad, till det vyssande ljudet av vågbrus och i en varm bris. Vem hade inte somnat då?! Tur att vagnen funkar i alla fall.
Alla tre killarna sov länge i morse, och natten gick bra. Jag hoppas att det fortsätter i samma anda, och att jag själv kan komma ner i varv så jag sover lite bättre. Jag vaknar på nätterna och ligger och lyssnar efter att Malte ska göra en ansats att vakna, och i morse vaknade jag överlycklig vid 06,30 när jag kunde konstatera att vi fått "sovmorgon". Sen sov resten av familjen i ytterligare två timmar..
Nåja, vi åkte till Thai Cat på norra Long beach istället. Där finns det gott om salas med tak, som passar perfekt att hänga i när man har småknott.
Vi har med thaivaggan till Malte, den som Henry spenderade så många sovstunder i för två år sen. Vi har ju testat den med Malte i hemma, men han fattar inte riktigt storheten med den.. Och det gick inte bättre idag heller, trots att vi ju hängde vaggan i dess hemmiljö; i skuggan av salataket av palmblad, till det vyssande ljudet av vågbrus och i en varm bris. Vem hade inte somnat då?! Tur att vagnen funkar i alla fall.
Thailändarna är mycket förtjusta i småbarn, och Malte langades runt som sig bör. Han har inget emot det och gurglar förtjust åt alla som känner för att prata med honom.
I eftermiddag har vi hängt i poolen och Malte har tagit sitt premiärdopp. Han är en plaskglad kille, likt sin bror. Henry simmar och plaskar och hoppar och trivs som fisken.
Alla tre killarna sov länge i morse, och natten gick bra. Jag hoppas att det fortsätter i samma anda, och att jag själv kan komma ner i varv så jag sover lite bättre. Jag vaknar på nätterna och ligger och lyssnar efter att Malte ska göra en ansats att vakna, och i morse vaknade jag överlycklig vid 06,30 när jag kunde konstatera att vi fått "sovmorgon". Sen sov resten av familjen i ytterligare två timmar..
2 kommentarer:
Vad härligt det ser ut!!! Tänk att man inte kan sova fast man har möjlighet. Stor kram från Marie Brander
Ungefär som jag nu då.. Varenda kväll ligger jag och lyssnar på syrsorna o undrar varför jag inte passar på att sova..
Hoppas att allt är bra med er? Kul att höra från dig! Många kramar!
Skicka en kommentar